En av mina absoluta favoritkaraktärer genom tiderna, och då snackar vi inte bara komiska snubbar, måste vara Mr. Bean. Rowan Atkinson gör i dessa kortfilmer fantastiskt roliga saker med otroligt enkla knep. Jag vet inte hur ni andra känner det, men själv tycker jag att Mr. Bean är en odödlig karaktär, och även om långfilmen med honom kanske inte är lika odödlig så består ändå mina positiva intryck av karaktären. Dock har jag med åren lärt mig att Rowan Atkinson inte är så speciellt rolig utanför rollen som den knäppe, tystlåtne engelsmannen.

Nu har nämligen Johnny English kommit, en film som är den senaste i vågen av Bond-kloner. I detta fall gör Atkinson en karaktär som snarare är en Bond-wannabe, och som snart visar sig vara riktigt oduglig som agent under hennes majestäts MI:7 (nej, MI:6 fick de inte använda som namn). Allt som English rör vid blir katastrof, och givetvis hamnar vår hjälte i smått komiska situationer genom hela filmen.

Handlingen är inte mycket att förtälja, men kortfattat kan den beskrivas så här: Johnny English får som sista överlevande agent uppdraget att vakta några nyrestaurerade kronjuveler vid en bankett där drottningen ska medverka. Givetvis så går allt åt pipan och kronjuvelerna är snodda lika snabbt som man kunnat räkna ut handlingen. English måste nu givetvis återta kronjuvelerna och samtidigt stoppa en ondskefull fransman (spelad av John Malkovich med värre dialekt än den i Rounders). Dessutom stöter han ihop med den snygga "Bond-bruden" som faller för vår hjälte, och samma tjej visar sig givetvis också vara en specialagent med otaliga kunskaper i kampsport och vapenhantering.

Får jag bara säga en sak om denna film skulle det bli: undvik. Om man vid vissa tillfällen skrattade åt eländet var det bara för att det var så dåligt gjort. På filmens plussida kan nämnas rätt så talangfull filmmusik, som presenterar en variation på Bond-teamat och som dessutom klarar av att leverera tung musik till actionscenerna. Bravo! I övrigt kan jag inte komma på något mer positivt med denna film (det skulle kanske vara någon effekt som används på ett roligt sätt). Tyvärr.

Av vad jag har förstått det, så bygger filmen på några reklamfilmer som gjordes med denna karaktär. Klychan "det blir ungefär så roligt som man kan vänta sig" stämmer inte. Här borde den i stället lyda "det blir faktiskt värre än man kan vänta sig". Nej, ska film göras som bygger på reklamfilm kan man lika gärna göra långfilm av ICA-konceptet. Då slipper vi åtminstone det uttjatade Bond-parodikonceptet. Jag skrev detta i förra stycke och skriver det igen: se inte denna film, lägg hellre pengarna på några gamla Mr. Bean-rullar. Ettan i betyget blir klockren, och vi får alla önska att denna film inte lockar till sig för många lättlurade stackare till salongerna.