Johan Falks äventyr inom poliskåren har sannerligen varit omväxlande. För tio år sedan lärde vi känna honom som en blågul variant av Dirty Harry i Noll tolerans. Trött på sina befäl sa han upp sig i nästa film och jobbade som livvakt innan han i tredje filmen plötsligt rekryterades till Europol för att bekämpa internationell brottslighet och terrorism. Efter tre filmer var det tänkt att allt skulle ta slut, men nu sex år senare dyker Jakob Eklund åter upp i rollen som Johan Falk. Svenska polishjältar har nämligen ett starkare värde än man kan tro på teve- och DVD-marknaden. Beck och Wallander har varit en guldgruva för TV 4 och nu satsar företaget även på att massproducera den beprövade Göteborgskaraktären Falk på samma sätt. Johan Falk – Gruppen för Särskilda Insatser är den första av sex filmer som spelades in i en följd. Det är också den enda som går upp på bio, medan övriga kommer att visas på TV 4.

Den grova organiserade brottsligheten har fått fäste på den svenska västkusten. Lockad av möjligheten att få ingå i polisens specialenhet, GSI – Gruppen för Särskilda Insatser återvänder därför Johan Falk till Göteborg. Staden skakas av flera spektakulära och råa värdetransportrån. Polisen saknar ledtrådar om vilka gärningsmännen är, men GSI jobbar för högtryck för att försöka identifiera dem. Som nykomling får Johan Falk hänga med på uppdragen, men får inget veta om enhetens metoder för att nå resultat. Med tiden inser han att  metoderna för att komma åt den grova brottligheten är minst sagt tvivelaktiga. Filmen har inspirerats av verkligheten och det som hände infiltratören Peter Rätz i polisen kamp mot de kriminella mc-gängen. Regissören Anders Nilsson vill berätta realistiskt samtidigt som han gjort sig känd som actionregissör. Trots ett mycket intressant ämne bränner filmen aldrig till och blir aldrig så spännande som jag hoppats. Johan Falk – Gruppen för Särskilda Insatser vill ta oss med till en brutal värld där man inte kan lita på någon och minsta misstag medför döden. Jag förväntar mig därför knivskarp stämning med laddade möten. I stället får jag långdragna samtal om ingenting. Dialogen är överlastad med vardagsrepliker om hur det står till med allt och alla. I början är filmens mest spännande inslag att Johan Falk har börjat röka i smyg för frugan (Marie Richardsson). Det ger honom anledning att lämna spaningsfordonet och vandra på Göteborgs gator medan kollegerna sitter kvar och håller ögonen på någon skum restaurang. En våldsam eldstrid på ett hotell dryga halvtimmen in i handlingen sätter fart på det hela samtidigt som konflikten träder fram, men någon minnesvärd film blir det aldrig.