Aldrig har den australiensiska vildmarken varit mer till sin fördel än i Jindabyne. Filmen har tagit sin titel efter en stad som ligger i Snowy Mountain i landets östra del. Det är en semesterort med nationalpark inpå knuten. Den civiliserade människan behöver emellanåt vila upp sig för att orka med samhällets krav och för många är jakt och fiske perfekt rekreation, men ibland kan saker och ting slå slint. Det gör det på många sätt i Jindabyne. Filmen inleds med ett mord, som vi aldrig får se i bild. Ändå är händelsen magnifikt skildrat och med ekon av den traditionella jägarkulturen: dold bakom en klippa sitter en man i en lastbil och spanar efter ett lämpligt offer. Hon dyker upp i form av en ung aborigintjej som kommer åkandes genom det ödsliga landskapet. Med lastbilens hjälp blockerar mannen hennes väg och får henne att stanna. Med ett väldigt panorama över landskapet där de båda bilarna står stilla överlåts resten av vad som sker åt vår fantasi, men senare ser vi mannen dumpa flickans nakna kropp i floden. Liket upptäcks av fyra fiskeentusiaster från Jindabyne, som har åkt på sin årliga fisketur. Eftersom männen fiskar på ett ställe i vildmarken som man bara kan nå till fots och de precis anlänt känner de inte för att avbryta sin fisketur och rapportera fyndet på en gång. När männen till slut återvänder upprörs hela staden av deras okänslighet, aboriginerna misstänker rasism bakom agerandet och gamla konflikter blossar upp.

Jindabyne bygger på Raymond Carvers novell ”Med så mycket vatten inpå knutarna” som ingår i novellsamlingen "Genvägar". Det är alltså samma historia som ingår i Robert Altmans stilbildande film Short Cuts. Idén att föra över historien till australiska förhållanden är det inget fel på. Frågan är om inte historien till och med tjänar på den manövern i och med att Ray Lawrence har valt Jindabyne som inspelningsplats. Staden har en märklig historia då man på 60-talet dränkte den ursprungliga staden under en konstgjord sjö och anlade en ny stad bredvid sjön. I vattnet finns gott om foreller att fiska vilket är ironisk och står i samklang med novellens titel som anspelar på Clairs undran inför det faktum att hennes man Stewart ger sig iväg och fiskar i vildmarken när de har bra fiskevatten där de bor.

Det är Laura Linney och Gabriel Byrne som spelar Clair och Stewart Kane och deras relation som står i filmens centrum. Äktenskapet har varit i gungning ända sedan deras son Tom föddes och det hela övergår till en kris när hon ser hans likgiltighet inför den döda flickans öde. Själv får hon skuldkänslor och söker förlåtelse hos flickans familj som dock stöter bort hennes försök att dela deras sorg. Till stora delar är Jindabyne väldigt känsloladdad och liksom i sin förra film Lantana lyckas Ray Lawrence bygga upp en tät atmosfär. Tyvärr är Jindabyne inte lika bra som sin föregångare, vilket beror på att Ray Lawrence och hans manusförfattare Beatrix Christian lägger till allt för många sidohistorier som bara fyller ut tiden. Visserligen är det välspelat på alla håll och kanter, men samtidigt känns det som filmen försöker distansera sig från Short Cuts genom alla utvikningar.