Nu får James Bond och alla andra actionhjältar sällskap i kampen mot den internationella terrorismen. I Jiddra inte med Zohan spelar Adam Sandler den israeliska toppagenten Zohan som helst jobbar ensam ute på fältet. Det finns inte en kula som biter på honom och likt en orkan genomför han sina uppdrag, snabbt och effektivt. Till skillnad från den sofistikerade Bond som läppjar sina årgångsviner med stil, så häller Zohan ständigt i sig läskeblask. Zohan är med andra ord en man av folket och nationens hjälte. Trots det är han inte lycklig: egentligen är han en mjuk kille som drömmer om att resa till New York och bli hårfrisör. För att förverkliga den drömmen fejkar Zohan därför sin egen död när han drabbar samman med den palestinske terroristen The Phantom som spelas av John Turturro. Medan The Phantom blir palestinsk folkhjälte drar Zohan till New York och byter namn till Scrappy Coco. Till hans stora besvikelse tar dock inte stadens fashionabla frisersalonger emot honom med öppna armar. I stället får han tjata sig till en plats hos damfriseringen i kvarteret där han bor. I samma sekund som Scrappy Coco tar hand om de äldre damerna är succén given. Han klipper inte bara damerna utan tillfredställer också deras sexbehov. Det är ett evigt juckande och väggarna skakar när kunderna får den sista personliga servicen i rummet bredvid. Ryktet om den virile frisören sprider sig snabbt och kön utanför salongen blir allt längre för var dag som går. Med sådan uppståndelse går det naturligtvis inte att dölja Zohans identitet.

Jiddra inte med Zohan är en rejäl knäpp på näsan på alla som trodde att vi skulle få en lugnare och seriösare Adam Sandler efter det att han fyllt 40 och medverkat i Vänner för livet, Mike Binders fina skildring av New York efter elfte september. Visserligen var redan förra årets Härmed förklarar jag er Chuck och Larry en återgång till de barnsliga sexskämt Adam Sandler serverat oss genom åren, men filmen kändes ändå någorlunda genomtänkt. I Jiddra inte med Zohan öser han på från början till slut. Filmen inleds med att kameran glider in över en välfylld badstrand och zoomar in Sandlers skrev som börjar jucka som besatt inför hänförda kvinnliga badgäster. Strax därpå ligger han naken med en fisk i röven. Filmen är ett frossande i underlivshumor och när Sandler dessutom lägger sig till med en jobbig hebreisk brytning förvandlas filmen långa stunder till en prövning.

Det här är ingen parodi på agentgenren utan kort och gott en Adam Sandler-film. Få kan prägla sina filmer som han. När det gäller humor brukar det personliga avtrycket för det mesta inte vara något negativt, men här är det förödande. Visserligen kommer idén till filmen från Sandler själv, men manuset skrevs tillsammans med Judd Apatow och Robert Smigel. Arbetet påbörjades redan år 2000 och hur mycket de tre personerna var för sig har bidragit med till den slutliga versionen vet jag inte. Däremot är det svårt att hitta något av Judd Apatows själ i den färdiga filmen. I stället framstår Jiddra inte med Zohan, som en av Sandlers tjafsigaste komedier. Mariah Careys humorlösa försök till självironi ger inte heller några pluspoäng.