Jeepers creepers var ju rätt skoj. I alla fall den första halvan av filmen, innan den där Fulingen började dyka upp lite för mycket. Men anslaget i filmen var i alla fall skönt otäckt. Uppföljaren, med den överraskande titeln Jeepers creepers 2, är mindre lyckad. Här får vi följa ett fotbollslag med cheerleaders och tränare på väg hem från en match, och nånstans på vägen attackeras de av Kryparen, som dock har väldeliga problem att ta sig in i deras gamla skolbuss. Han punkterar den åtminstone, så nu står den där, på East 9 highway, och dess passagerare börjar svettas. Bokstavligen och bildligen.

Stora delar av filmen står bussen stilla på den där landsvägen, och kidsen där inne har svårt att bestämma sig för om de ska stanna i den eller lämna den. Och Kryparen, han är hungrig. Tydligen är det den sista av de där 23 dagarna vart 23:e år (var nu detta härstammar ifrån...) som han får komma ut och äta, så det gäller att fylla på behovet av kolhydrater och annat. Men vi bjuds inte på så värst många slaktscener här, tyvärr. Kryparen spexar mest, sträcker ut tungan och annat fult. Fast det är rätt kul att se när han får en stor, jävla påle genom ögat, inte kan få loss den och i stället sliter av halva huvudet i ren ilska.

Tonåringarna i bussen är de vanliga stereotyperna, och det är bara Ray Wise som utmärker sig i denna film, där han i en sidohistoria blir besatt av att ha ihjäl det kritter som tog hans yngste son ute i sädesfälten. Han är riktigt rolig, och vi som är gamla nog minns honom som den halvt galne Leland i TV-serien Twin peaks av David Lynch. Mest anmärkningsvärt är dock det faktum att regissören Victor Salva återvänt till Hollywood som om inget hänt, efter hans erkända övergrepp på barn för 16 år sen.

Trean är redan inplanerad!