I Jakten på Alfredo Garcias huvud återvänder Warren Oates (1928-82) för en fjärde film för Sam Peckinpah (1925-84). Fem år tidigare hade han medverkat i epokgörande westernfilmen Det vilda gänget. Jakten på Alfredo Garcias huvud är inte alls lika våldsam som denna - eller andra - av Peckinpahs alster (den klipptes ned med "bara" några tiotals sekunder i Sverige), men visst bjuder den på ett par skottdueller i slow-motion, vilket ju blev Peckinpahs varumärke. Peckinpah och Oates levde ungefär samtidigt och slet bägge ut sig i förtid, och man får anta att de kände varandra utan och innan.

Den fine karaktärsskådespelaren Oates spelar här Benny, en akterseglad och alkoholiserad barpianist som framlider sina dagar på en andra klassens cantina i Mexico City. En dag kommer de hårdföra (och något bögiga) gangstrarna Sappensly och Quill (Robert Webber respektive Gig Young) in och undrar om han sett Alfredo Garcia. Och det har han. Inte nog med det, han har dessutom delat en prostituerad mamacita med denne Garcia en tid utan att veta om det. Nu är det så att señor Garcia gjort en rik ranchägares dotter på tjocken, vilket denne inte uppskattade. Tvärtom har han utlyst en jakt på Alfredo Garcias huvud, och den som kan servera detta på ett fat erhåller icke mindre än en miljon dollar i belöning. 

Nu är det bara det att Garcia är redan död och begraven, ihjälkörd i en bilolycka på fyllan sen några dagar tillbaka, vilket Benny så klart inte avslöjar. Utan vetskap om den höga belöningen som utlysts ser han i stället fram emot den runda summan om $10.000 om han kan skaka fram huvudet inom tre dygn. Sagt och gjort, och med den älskade men förrädiska Elita som motvilligt ressällskap far Benny iväg för att göra sitt livs kap. Givetvis har djungeltelegrafen gått, och en miljon dollar lockar ut en del ohyra som man annars bara hittar när man vänder på en sten. Så allt skiter sig förstås, men Benny klarar livhanken nätt och jämnt. Men nu är det personligt och handlar inte längre bara om pengar. Hämnden blir, om inte ljuv så desto blodigare. Waren Oates äger denna film från första till sista filmrutan, och det är en fröjd att skåda denne man i hans agerande. Rent komiska höjder når man när han diskuterar den uppkomna situationen med det ruttnande huvudet som placerats på passagerarsätet.

Bring me the head of Alfredo Garcia är en klassisk filmtitel som det gjorts en och annan pastisch/parodi på genom åren, bland annat den brittiska komedin Bring me the head of Mavis Gravis. Låt inte lura er - det finns bara ett original, och det är nyligen DVD-släppta Jakten på Alfredo Garcias huvud från 1974. Rekommenderas folk som gillar amerikansk film från de klassiska guldåren 1967-1975 och däromkring.