Filmen utspelar sig i en liten kuststad någonstans i USA, där Helen (Sarah Michelle Gellar) på nationaldagen koras till årets ”fröken Havsgös”. Lite senare samma kväll är hon ute och åker bil med sin pojkvän Barry, bästa vännen Julie och dennas pojkvän Ray då de plötsligt kör på något. Det visar sig vara en människa. Och eftersom de druckit en del är de rädda att åka i fängelse om de vänder sig till polisen, vilket de med sina storslagna framtidsplaner absolut inte vill riskera. Alltså beslutar de sig för att dumpa kroppen i havet. Inte världens smartaste beslut kanske, men det är i alla fall vad de gör.

Ett år senare får Julie ett brev som bara innehåller en enda mening: ”I know what you did last summer.”

Det är en lovande inledning. Dessvärre motsvarar inte resten av filmen mina förväntningar. Några scener är förvisso riktigt spännande och småstadsmiljöerna trevliga, men helheten känns lika ordinär som kokt potatis och lyckas aldrig engagera mig. En film som inte bara en utan två gånger använder det för decennier sedan uttjatade ”mysteriet med det försvunna liket” förtjänar förresten inte att tas på allvar. Att manusförfattaren (Kevin Williamson) är samma som för mästerverket Scream är det inget som ens antyder, bortsett alltså från att han står som sådan i produktionsuppgifterna.

Dessutom är rollbesättningen synnerligen diskutabel. Ryan Phillippe har både talang och utstrålning, men Gellar och Hewitt saknar i mina ögon utstrålningen, och Freddie Prinze Jr. har vare sig det ena eller det andra – han är banne mig så tråkig att man gäspar bara han visar sig.

Låt oss dock inte alls skylla filmens misslyckande på regissör Gillespie, för han tycks faktiskt ha gjort det bästa av ett ganska hopplöst material. Likaså är Crossans foto mer än godkänt. Nattbilderna tillhör de bästa sådana jag sett.

Ni är väl förresten medvetna om att det finns en uppföljare? En uppföljare som tar sin början redan i denna films sista scen. Ett smart men osympatiskt knep för att få iväg kidsen till biografen en gång till. För även om man inte tycker Jag vet vad… är särskilt bra, så är det klart man vill ha ett ordentligt slut. Själv tänker jag dock vänta tills uppföljaren visas på TV.