Det finns inte mycket att säga om Jackass som kanske inte redan sagts. Det är pubertalt, smålustigt, ofta vidrigt och passar säkert bäst en publik som antingen är något berusad eller företrädesvis rejält hög.

Jag är nog inte målgruppen för det första. Egentligen är det ju inte mer substans än i Låt kameran gå eller närmaste greatest hits-kassett med skate-olyckor, om man då bortser från diverse urinstänk, bajskorvar och spyor. Men det är kanske inte det som är problemet med att göra långfilm av en MTV-serie. Långfilm och långfilm? Kort förklarat handlar det om en utfyllnad av diverse sketcher och stunts som i viss mån redan visats i TV-programmet. Några i publiken verkade bland annat reagera igenkännande vid det tillfället en ur Jackass-gardet pissar ner en snöglass och sedan äter upp den.

Nä, problemet är att det påpassliga formatet som MTV erbjuder – där program och mellanspel flyter ihop utan synliga avbrott – är en förutsättning för att Jackass ska funka. Bäst blir det nämligen när tempot accelererar och man slipper se hela gänget i efterhand ramla omkull av garv åt de egna skämten. Jag antar att de vill få publiken att skratta lika mycket. Man borde därav ha klippt bort en hel del.

Flera saker bör man dock ge gänget cred för. Dels finns det väldigt lite inom kiss och bajs-humorn som längre går att driva med. Om bröderna Farrelly vill fortsätta att insinuera dylikt i sina filmer kommer de väl fortsätta med det. Hos Jackass får man dock hela kakan – på gott och ont. Dessutom kan man argumentera mot de moralister som anser Jackass vara förnedringsmedia. Istället för att utsätta ”mannen på gatan” för påhopp, är det här själva aktörerna som det bokstavligen hoppas på. Och ibland verkar det göra riktigt, riktigt ont.

På så sätt blir Jackass en utforskning av vad vi som publik vill se. Vilka preferenser vi som massmediala konsumenter står ut med. Kanske även vilka masochistiska övningar vi själva skulle vilja pröva på, men helt enkelt är för skraja för. Så om man uppskattar krokodilbett i bröstvårtor eller leksaksbilar uppstoppade i röven, har man en gyllene stund framför sig. Annars skulle jag nog rekommendera att vänta på någon slags DVD-utgåva av TV-programmet istället. Det lär ge en större kvantitet av fysisk smärta och i ett högre tempo.