Fresnadillos långfilmsdebut ser på pappret väldigt intressant ut. Likt föregångaren från året innan, M. Night Shyamalans Unbreakable, handlar det om tur och dess närmast magiska existens hos vissa enstaka människor.  Men även som en faktisk vara möjlig för konsumtion. Samma tema fast på ett mer realism-psykologiskt plan har även skildrats i Peter Weirs Utan fruktan (1993), samt i Wayne Kramers Cooler (2003). I Shyamalans film var det enbart Bruce Willis som var unik, medan det i Intacto rör sig om en mängd olika personer som provar sin lycka.

Tomás (Sbaraglia) är ensam överlevande ur en flygplanskrasch. Han kommer i kontakt med Federico (Poncela), en man som tidigare varit ytterst tursam och haft förmågan att konsumera andra människors tursamhet enbart genom beröring. Men efter att ha utmanat sin egen mentor, kasinoägaren Sam (von Sydow), snuvades han på sina övernaturliga egenskaper och har sedan dess letat efter en annan lyckost som skulle kunna återvinna den. Eftersom oddsen på att, likt Tomás, ensam överleva en sådan krasch beräknas niosiffrigt mot ett, så ser Federico sin chans att få revansch på den gamle mannen.

Sam har en gång överlevt förintelsen där han förlorade alla sina nära och kära. Intressant blir här frågeställningen om hans tur är en lyckomaskot eller förbannelse. Eftersom den likt en härskarring har utvecklat ett beroende hos honom, tar han också skydd från civilisationen i sitt ökenisolerade kasino. För att dessutom nära den, är han tvungen att då och då ceremoniellt sitta i ett mörkt rum med en huva över huvudet. Hans liv är således bundet till sin förmåga och hindrar honom från att leva det på något annat sätt. Ibland tillåter han dock andra som besitter abnorm tur att möta honom i rysk roulette, vilket han efter många år av spelande aldrig förlorat.

Tomás kommer med i den talangjakt som är uttagningen inför den finala ryskrouletten. Samtidigt undersöks han av polisen Sara (Lopez) som är ute efter att nysta upp den farliga leken. Hon besitter själv förmågor snarlika de som Tomás har. Inte helt oväntat tar han sig ganska långt i uttagningarna, som bland annat består av att springa en kapplöpning genom en skog med ögonbindel för ögonen. Den som klarar sig utan att springa in i ett träd vinner.

Fresnadillo har som sagt en ganska intressant historia till förfogande. Människornas besatthet av tursamheten är det mest fascinerande och pendlar ofta kring rent existentiella grubblerier. Men tyvärr är det just i de scener som försöker vara diskuterande som den stora besvikelsen infinner sig. Speciellt jobbigt när det är just scenerna med Max von Sydow, i övrigt pampigt demonisk, när han delar med sig av sin karaktärs livsfilosofier som det vacklar. Manuset är helt enkelt alldeles för blekt och gör de filosofiska anspråken genomskinliga. Detta drar även ner på thrillerelementet som Fresnadillo istället borde ha satsat på. Den temporära spänningen, som infinner sig bland annat i skogsscenen, är inte tillräcklig för att rycka upp Intacto ur det direkt-till-DVD-träsk den borde hamnat i.