Russell Gewirtz verkar ha en förkärlek för intelligent uppbyggda kriminaldramer. Även fast det här är hans första långfilm så har han innan varit manusförfattare för den amerikanska detektivserien Blind justice. På ryktesvägen har jag hört att det mer eller mindre var en ren slump att manuset damp ner i Spike Lees knä. Det var ingen beställning eller så att tala om utan herr Gewirtz hade en schysst idé han ville få ner på papper. Slutprodukten blev den färgstarka och smarta Inside man. Här spelar Clive Owen bankrånaren som enligt han själv har planerat det optimala bankrånet. Han förklarar för oss i filmens inledning vem han är, var han planerade rånet och varför han gjorde det. Det som återstår att se är just hur han utförde det.

Titeln Inside man är inte av en tillfällighet utvald titel. Visst ser vi tydliga kopplingar till bankrån och instängda personer i en byggnad, men Russell Gewirtz visar på mer djup än så. Inside man är film där de väntade vändningarna ändå känns oväntade. Det är ett gott tecken på att man lyckas bli rejält lurad. Även om många diverse genrekonventioner duggar relativt tätt så ger inte det utrymme för att du över huvudtaget under handlingens gång ska stanna upp, titta på klockan eller känna dig uttråkad. Spike Lee håller publiken i ett järngrepp och låter oss under två timmar andas några gånger innan thrillerspänningen på full fart sätter igång igen.

Skådespelet är från alla håll välbalanserat. Även om Clive Owen och Denzel Washington är överhuvuden i sina vardera grupper på var sida om lagen så ger det inte det mindre utrymme för resten av ensemblen att visa sig från sin bästa sida. Det verkar som de alla verkar ha haft roligt att spela in denna film. Förutom Washington och Owen så glänser även Willem Dafoe, Jodie Foster och Christopher Plummer fint i strålkastarljuset och skapar bra djup i sina birollskaraktärer. Denna Spike Lee film är oväntat kommersiell för att vara just Spike Lee. Detta gör ryktet om manusets nerdimpande i hans knä mer bekräftande. Även om Lee gör en för honom mer merkantil film så luktar vissa stilgrepp Spike Lee lång väg. Filmen utspelar sig i New York och vill anspela på just det här, det är en New-York-film. Lee lyckas som alltid få med sina politiska intentioner på många av de mindre karaktärerna vilket ibland kan kännas lite påklistrat. Som om han själv gått in och ändrat manuset just där för att få fram sina budskap. Vi har t.ex. en arab med turban som blir illa behandlad just för att han har turban, eller kvinnan med stora bröst som får uppmärksamhet mer eller mindre bara beroende på hennes behållningar.

Sammantaget blir Inside man en ytterst välgjord bankrånarfilm som så gärna vill hamna i facket originell och utmanande men orkar inte riktigt hela vägen fram. Trots dess intressanta vändningar så faller den mot slutet men vägen dit är rafflande och bjuder på grym underhållning.