En av filmhistoriens mest spännande regissörer, John Boorman, är tillbaka med en ny film. Mina förväntningar är naturligtvis höga, då det bland den mannens tidigare alster finns filmer som Hämnaren från Alcatraz, Den sista färden och Excalibur. Den här gången har han tagit sig an den sydafrikanska sanningskommissionen, som efter apartheidregimens fall åkte landet runt och lyssnade på så väl offer som förövare, och gav amnesti åt dem som vittnade. Detta förhållningssätt till de fruktansvärda övergrepp som hade begåtts under årens lopp är naturligtvis mycket intressant. Istället för att hämnas valde man i stort försoningens väg. Samtidigt är sanningskommissionens arbete mycket kontroversiellt - ska man verkligen ge amnesti åt personer som har begått dessa övergrepp? Boorman väljer att skildra denna spännande process med utgångspunkt från två journalister som följer med kommissionen på dess resa. Den ena är en vit, sydafrikansk författarinna med boerbakgrund (Juliette Binoche), medan den andra är en tuff, amerikansk journalist (Samuel L. Jackson). Under resans gång börjar de två dras till varandra, samtidigt som de båda genomgår en slags själslig omvandling.

Tyvärr misslyckas Boorman totalt den här gången. Det kan mycket väl vara så att han har gjort sin sämsta film i karriären. Trots det viktiga ämnet engagerar filmen aldrig, och inte blir den spännande heller. Manuset är extremt dåligt, och försöken att blanda in riktiga vittnesmål med den fiktiva handlingen fungerar inte, utan faller klumpigt till marken. Karaktärerna är dessutom extremt skissartade, och det blir inte bättre av att Binoche till exempel är helt felcastad. Hon pratar filmen igenom på en boeraccent som bara blir skrattretande. Mycket av apartheidens problematik försöker Boorman dessutom visa på genom att låta Jackson ha olika intervjuer med en vit, sydafrikansk rasist (sällsynt blasé spelad av Brendan Gleeson) som bara känns som ett försök att ta en omväg. Rent visuellt är Boorman alltid väldigt intressant, men av detta märks inget här då In my country är riktigt trist filmad.

Om det är det någon som räddar detta fiasko från totalhaveri så är det Samuel L. Jackson, vars tuffa men sjyssta journalist blir den enda i filmen som känns levande (till skillnad från exempelvis Binoche). Dessvärre bekräftar det bara trenden att Jackson för det mesta är betydligt bättre än de filmer han medverkar i. Men det går inte att komma ifrån det faktum att Boorman tagit ett mycket intressant ämne och gjort en riktig dålig film av det. Kanske är det bättre att en sydafrikan och inte en engelsman gör nästa film om apartheid.