Bill Pullman spelar här en polis som efter att ha skottskadats i tjänsten, haft problem med droger och vid en skilsmässa fråntagits rätten att träffa sin dotter av de flesta döms ut som en föredetting, men som av den siste chef som ännu tror på honom tilldelas uppdraget som livvakt åt domaren Faith Mattis, spelad av vår egen Lena Olin. Inte för att Mattis anser sig behöva någon livvakt bara för att en ensam högerextremist försökt ta livet av henne med en brevbomb. Men som det snart visar sig är bombmannen inte hennes största problem. Hennes största problem är en militär konspiration med förgreningar på allra högsta nivå. Ett vittne på flykt ser henne nämligen som sin enda chans att få ut sanningen om denna.

Visst låter det väl som en film vi alla sett förut? Och tyvärr är den verkligen kliniskt fri från allt vad nytänkande heter. Bortsett från det faktum att polisens dotter är förståndshandikappad, vilket dock inte spelar den minsta roll för handlingen, och att man produktplacerat pornografiska CD-rom...

Men åtminstone mot slutet lyckas regissören trots allt bygga upp en viss spänning, så godkänt får det bli. Godkänt i betydelsen ”vänta tills den kommer på TV!”


Tack till SF för recensionsexemplaret!