Gangsterbossen Anjo försvinner under mystiska omständigheter, tillsammans med 7 miljoner kronor. Blonderade mördaren och tortyrexperten Kakihara (Tadanobu Asano) sätts in i sökandet, och ett spår leder honom till en konkurrent, Suzuki, som givetvis hängs upp i krokar i taket så Ichi kan hälla kokande olja på hans rygg.

Dock är Suzuki oskyldig, och Kakihara tvingas av andra grenar inom yakuzan (maffian) att släppa honom. På typiskt japanskt manér förväntas Kakihara nu, som ett genuint tecken på sin djupt kända ånger, kapa en del av sitt lillfinger, men Kakihara, som den sadomasochist han är, skär i stället av sig tungan. Varpå mobiltelefonen ringer och han svarar, något grötig i talet.

I en sidohandling springer en Ichi omkring i plastig superhjältedräkt (filmen bygger på en japansk tecknad serie, manga) med "1" på ryggen (ichi betyder "ett" på japanska) och avlivar folk med sin stilettsko, och blir sexuellt upphetsad därav. Samtidigt blir Kakihara utesluten ur yakuzan för sina något ovanliga förhörsmetoder, men tar i stället över den gren som styrdes av Anjo.

Ichi är egentligen bara ett förvuxet barn som blev mobbat som liten - eller blev han det? Det tycks som han är manipulerad av en f.d. gangsterboss, Jijii (spelad av Shinya Sukamoto, mannen som regisserade underbara Tetsuo, 1988, och Tetsuo II, 1992) som hela tiden berättar för honom vem som varit taskig mot honom i hans barndom och därför måste döden dö. Så Ichi ger sig med ojämna mellanrum ut för att slakta folk som egentligen är Jijiis fiender, vilket gör honom riktigt kåt. Så det är inte bara blodet som sprutar i takt med att strupar snittas och extremiteter kapas...

Filmen är väldigt visuell, och det skruvade fotot av Hideo Yamamoto, som bl.a. även plåtat Miikes filmer Audition, Visitor Q och Dead or alive, är det bästa med filmen, jämte musiken av Karera Musication. Själva berättelsen tycks mest vara en ursäkt för att visa upp så mycket grovt och snaskigt våld som möjligt, och när det kombineras med bisarr humor går det bra, men när det bara blir spekulativt blir det tröttsamt i längden.

Trots att jag tyvärr begåvats med en rejält klippt kopia från Hongkong, är denna film våldsam så det räcker och blir över, och framför allt vänder jag mig mot att kvinnor och barn misshandlas upprepade gånger. Detta är dock typiskt för japansk manga, vilket på intet sätt ursäktar det. Och slutet? Tja, det diskuterades vilt på nätet sist jag kollade, och har de inte slutat diskutera det än, så pågår det väl fortfarande...