Istiden sjunger på sin sista refräng, och varmare tider närmar sig i Ice age 2. Så vitt de lurviga urtidsdjuren vet så betyder det ragnarök. För visst var global uppvärmning ett hot redan under istiden. Detta betyder att om lilla Blue Sky Studios får för sig att ploppa ut en tredje film för att göra en tjusig trilogi av det hela så blir de tvungna att komma på en ny titel, det fyndiga förslaget Water world läste jag någonstans.

En lömsk gam spiller ryktet till den stora flocken av lustiga urtidsdjur att det, i andra änden av deras smältande dal, ska finns någon form av en ark som kan rädda dem från att gå ett blött öde till mötes. En ark som även kan skydda dem ifrån att bli middag åt en duo av urtidsfiskar som tinats fram ur isen. Storyn för osökt tankarna till Disneys flopp Dinosaurier och de söta Landet för längesedan- filmerna. Alla barn av dagens försoffade generation har självklart sett denna typ av domedags-road movie förut, men det behöver inte betyda att man inte tycker att det är bra. Hur många knoddar har inte sett sin favoritfilm femtioelva gånger på raken utan att tröttna?

Vi får återigen slå följe med trion från Ice age där var och en har sina egna demoner att slåss emot. Den slashasige sengångaren Sid (John Leguizamo/Robert Gustafsson) vill inget hellre än att bli en respekterad medlem av flocken. Mammuten Manny (Ray "Alla älskar Raymond" Romano/Björn Granath) deppar för att han fruktar sig vara den siste av sitt slag, och den sabeltandade tigern Diego (Denis Leary/Reine Brynolfsson), ja han är rädd för vatten och det kan visa sig bli ganska problematisk i en smältande omgivning. Men under deras vandring väcks Mannys hopp plötsligt då de snubblar in i en kvinnlig mammut vid namn Ellie (Queen Latifah/Eva Röse). Det enda kruxet är att hon vuxit upp med gnagare och därför tror att hon är en pungråtta, precis som sina "bröder", de irriterande retstickorna Crash och Eddie. Det hela blir ganska roligt när Ellie spelar död för att inte bli ivägburen av en förbipasserande hök.

Grupperna slår följe och det är ganska så onödigt att påpeka att en viss romans kan ligga i luften. Självklart finns den underbare ekorren Scrat kvar, ständigt på jakt efter det där åtråvärda ekollonet. Här fungerar han som en "sideshow" i avbrotten mellan historiens olika delar. Så fort han är i bild så går det knappast att hålla sig från skratt. Det är Looney Tunes-humor för hela slanten, och det är i stunderna då den lille, patetiska figuren får stå i centrum som Ice age 2 är som bäst. Utseendemässigt är filmen en fröjd att beskåda. Den passar perfekt att rullas om och om igen på nya plasma-tv-apparater i elektronikbutikerna, men det är fortfarande en bit kvar till Pixars och DreamWorks höjder. Intressant att notera är att man valt att inte ha några egna musikstycken med i filmen. Trots detta fungerar den biten bättre än originalet, och scenen där ett gäng hungriga gamar sjunger Lionel Barts "Food, glorious food" (hämtat från Oliver) är filmens höjdpunkt. Att Sid efteråt fortsätter nynna på gamarnas sång och kallar den klämmig är bara för kul.

Tyvärr är resten av filmen inte riktigt lika skojig. Storyn känns hela tiden tråkig och trevande. Att världen är på väg att gå under verkar inte röra någon av karaktärerna över huvud taget. Denna premiss finns bara till för att få upp de tokiga karaktärerna från sina rumpor och promenera tillsammans mot nya äventyr. Detta skiljer Ice age 2 från ettan, där det förlorade barnet fungerade som en knytpunkt som drog de udda karaktärerna tillsammans, mer eller mindre frivilligt, och höll historien levande. I Ice age 2 finns istället bara ett gäng halvtrötta djur som lufsar fram tillsammans och skojar till det. Visst är det lite småmysigt för familjen, men inte mycket mer. Och att en del sexism smugit sig in känns bara osmakligt och plumpt. Man har även kryddat på med en hel del nya biroller för att spexa till det hela, och större delen av filmen bygger på dessa ständiga gags. Visst får dom till det ibland, som när gamarna flyger i cirklar över flocken och klämmer ur sig "Lämna inte era barn utan uppsyn, alla lämnade barn blir uppätna".

Listan av animerade fullträffar har på senare år bara gjorts längre och längre, med filmer som Hitta Nemo, Antz, Ice age och Shrek. Shrek 2 höll utan tvekan måttet, synd bara att inte även Ice age 2 gör det. Det blir sällan mer än lagom kul, och det är det som är grejen med den här filmen. I en tidsålder där jättarna DreamWorks och Pixar regerar får Ice age 2 nöja sig med att stå kvar i kylan.