När den här Stig Olin-regisserade debutfilmen kom på bio i Stockholm 1953 rullade den oavbrutet i hela 48 veckor. Minst sagt imponerande, även om filmutbudet på den tiden säkerligen inte ens var hälften så stort som idag. I dur och skur var den första filmen med Povel Ramel i huvudrollen och inte nog med det, han spelar dessutom två av rollerna, både som revykungen Sid Hassler och dennes bror, ornitologen Filbert. Martin Ljung gör dessutom hela åtta roller, även om dessa var för sig förekommer i mindre utsträckning.

I dur och skur är en så kallad ”crazy-komedi”, naturligtvis filmad i svartvitt, och nej, jag kan inte påstå att jag är något större fan av genren. Således såg jag DVD:utgåvan med en viss skepsis i början. Jag gillar helt enkelt inte gamla pilsnerfilmer och ”roliga” rullar från den här eran, men faktum är att jag blev positivt överraskad. Visst känns fortfarande en del av skämten förlegade och musiken är periodvis grymt töntig - emellanåt direkt irriterande i sin spralliga glättighet – så trots att jag inser Ramels storhet som textförfattare och Alice Babs tonsäkerhet som sångerska fungerar inte den musikaliska biten för mig. Däremot visade sig den här komedin vara både roligare och fräckare än vad jag hade förväntat mig.

Filmen handlar om Greta Norman (Alice Babs) som vill bli känd inom teatern, men har svårt att få möjlighet att exponera sin begåvning för Sid. Hon lyckas dock nästla in sig hos revykungen och får först jobbet som barnflicka till ett gäng vilda men musikaliska pojkar som Sids reklamchef Peter (Sven Lindberg) har fått honom att ordna boende till, naturligtvis i rent PR-syfte. Dessa pojkar slår rummet de bor i sönder och samman, vilket jag tycker var både överraskande och riktigt kul.

Sid å sin sida har problem med att hitta inspiration till ett nytt nummer, men inser snart Greta Normans kapacitet. På vägen dit händer givetvis en massa lustiga saker. Inte minst scenen där Sid och hans kompanjoner försöker arbeta, medan Martin Ljung som rörmokare misslyckas fullständigt i badrummet och dränker hela lägenheten i vatten, är obetalbar och plötsligt blir det riktigt cool humor.

Under tiden försöker Sids stackars bror Filbert undvika svartsjuke Oskar Bergs (spelad av Sigge Fürst) kärlekskranka hustru (Yvonne Lombard), vilket bland annat leder till en rätt sjuk scen på Naturhistoriska Riksmuseet där de två männen spelar upp en parningslek, ämnad för en specifik fågelart. Så där fortsätter det, med diverse galenskaper som avlöser varandra och naturligtvis finns där även en kärlekshistoria involverad i handlingen.

Vad jag främst uppskattar med I dur och skur är den lekfullhet och ungdomliga fantasirikedom som präglar innehållet. För trots att storyn som sådan är tämligen simpel, så finns här överraskande roliga scener och jag kan förstå att filmen på sin tid gjorde sådan succé som den gjorde. Den här rullen kan du se ihop med såväl barnen som far- och morföräldrarna och jag tror faktiskt att samtliga kommer dra på smilbanden emellanåt, även om det kanske sker vid olika tillfällen och av olika anledningar.