Ett gäng hippisar som leds med järnhand av den karismatiska och Charles Manson-like Horace dyrkar Satan, skär halsen av en höna i en hednisk ritual och häller blodet på en naken, kvinnlig medlem. Nån tjej från byn, Sylvia (Arlene Farber från finfina Female animal samma år), blir åsyna vittne till det hela, och springer förskräckt hemåt, men hinns upp av gänget som förlustar sig med henne mot hennes vilja. Antar vi, då detta inte skildras i bild, men väl när hon dan därpå återvänder till hemmet, uppriven och blodig. Så anländer gänget i den lilla stan, och erbjuds flott att kvarta på ett stängt gammalt lopphotell för fem dollar natten. Där finner de snart ett nytt nöje; de jagar råttor, trär dem på en pinne och grillar dem över öppen eld, "precis som shish kebab", som Horace uttrycker det. Sylvias lillebror Pete och hans morfar blir något irriterade över att hans syster våldtagits, så de beger sig bort till hotellet och anklagar gänget för dådet. Horace rycker av den beväpnade gamlingen hans glasögon och krossar dem mot golvet, varpå han tvångsmatas med lite trevlig LSD. Gubben blir yr i mössan och får hjälp hem av Pete.

När Pete hjälpt sin snedtändande morfar hem, tar han dennes bössa och ger sig av genom skogen för att göra upp med satanisterna. På vägen möter han en galen hund som han raskt avlivar medelst ett välriktat skott. Nästa dag visar den käcke gossen vad han lärt sig av sin morfar veterinären, och slänger raskt ihop en blandning rabiesvirus som han senare injicerar i ett dussin av morsans nylagade köttpajer som hippie-satanisterna inhandlar till frukost i brist på annat. Strax efter intagandet av frukosten börjar de få magknip hela gänget, och de inser att de blivit förgiftade av lantisarna. De utlovar hämnd, men går snart lös på varandra i stället, galna av den i det närmaste obotliga sjukdomen som även är känd under sitt gamla namn, vattensjuka. Än huggs det av fötter, än sågas det av fingrar, och smittan sprider sig raskt "utanför kretsen", precis som AIDS, och snart är hela byn smittad.

I drink your blood är den idiotiska titel producenterna gav filmen (regissören Thurston hade själv tänkt sig Phoebia, "skräck" på grekiska) för att den skulle visas i en klassisk dubbel för drive in-biograferna på bonnvischan i USA tillsammans med I eat your skin (Woodoo Island i Sverige), en lika missvisande titel det. Tidigare tillgänglig enbart på VHS i en mängd klippta, mer eller mindre legala, versioner finns den sen några veckor tillbaka på en välmatad DVD med rejält många roliga featurettes och dokumentärer (däremot kunde man kanske avvarat påskägget där regissören sjunger...). David S. Thurston berättar om hur han inspirerades av en dokumentär på TV om rabiessmittade barn i Irak (av alla ställen...) som hölls i burar i sina byar, och att flera av replikerna kom från hans dåvarande tjej, som var satanist. Horace spelas med den äran av den indiske dansaren Bhaskar, som avled 2003.

I drink your blood var ett rent beställningsjobb av gamle exploatören Jerry Gross (det var han som regisserade Female animal), som ville ha en skräckfilm "utan vampyrer, varulvar och sånt", och likheterna med George A. Romeros The crazies är många. Helt OK köp, mest för det enorma jobb Fangoria lagt ner.