När man som skådespelare får förtroendet att spela en film helt ensam, då vet man att man är stor. Tom Hanks gjorde det till exempel i Cast away. Och nu är det då Will Smiths tur i I am legend. Kanske kommer Will Smith därför inte att bli större än vad han är för tillfället? Har man väl fått ett Oscar eller spelat en film helt ensam är det stor risk att karriären bara kan gå nedåt efter det. Men jag tror inte vi ska överdriva den risken. Will Smith har fortfarande mycket mer att ge.

Utgångspunkten i I am legend är att ett forskarteam har hittat ett botemedel mot cancer. Lyckan blir dock kortvarig, då botemedlet snart visar sig mutera till ett virus som antingen dödar människor eller förvandlar dem till riktigt nasty zombies. En liten andel av befolkningen har dock visat sig vara immuna mot viruset, varav Robert Neville (Will Smith) är en av dessa. Som högt uppsatt yrkesmilitär var han med om att leda evakueringen av Manhattan när viruset bröt ut. Men det nästa vi får se av honom är när han åker runt i ett helt öde New York för att leta efter överlevande.

Det är kusligt bra hur man lyckats byggt upp ett fullkomligt ödelagt Manhattan, där växtligheten tagit överhand och rovdjur strövar fritt omkring på gatorna. Genom Nevilles försök att bygga upp ett eget samhälle med skyltdockor som han har dagliga konversationer med ökas känslan dessutom på ett effektivt sätt av hur ensam han är. Han går till videobutiken för att hyra film och konverserar med expediten. Han försöker blygt närma sig en skyltdocka av kvinnligt kön för att bjuda ut henne på middag. Och så vidare.

Det mest intressanta med filmen är som sagt dels den snygga scenografin och animationerna. Det som även fungerar bra är den psykologiska skildringen av hur Robert Neville tar sig igenom dag efter dag i jakt på föda och livstecken från andra överlevande. Det är faktiskt inte helt olikt Chuck Nolands (Tom Hanks) kamp i Cast Away för att överleva på en öde ö. Miljöerna skiljer sig förstås. Och det faktum att det i I am legend finns ett gäng med blodtörstiga zombies… Men i övrigt har man fokuserat på de psykologiska aspekterna av ensamhet och kampen om överlevnad, vilket förstås är helt rätt tänkt. Will Smith bär också upp rollen riktigt bra. Han är en skådespelare som mognar bra med åldern.

Det som dock stör mig är att jag inte kan komma undan känslan att jag sett den här filmen förut. Förutom att det gjorts ett antal zombiefilmer tidigare, så är den tematiskt väldigt lik 28 dagar senare. Det är ett virus som sprids och tar kål på ett antal människor, samtidigt som det har den obehagliga sidoeffekten att förvandla en del av människorna till zombies. Det fåtal överlevande som finns kvar ger sig in i en kamp mot alla zombies som omger dem. Jag tycker filmen pendlar mellan en stark trea och en svag fyra. Hade det inte varit för att I am legend känns som en remake hade det nog blivit en fyra. Jag låter det stanna vid en trea denna gång.