Craig Brewer berättar historien om Djay och hans strävan mot ett bättre liv. Djay bor i slummen, lever ett miserabelt liv som hallick åt den stundtals fruktlöst snäll-dumma Nola (bra spel av Taryn Manning) och ett par andra prostituerade (varav en är gravid). Djay är i 40-årsåldern och han känner att hans liv börjar rinna ifrån honom. Hans största dröm är att lyckas i hip-hop-branschen och det är enligt Djay (bara namnet indikerar på var hans intresse ligger) aldrig för sent, för alla måste vi följa våra drömmar. Taglinen för filmen lyder: ”Everybody gotta have a dream". Den amerikanska drömmen i en annorlunda förpackning, det är vad Hustle & flow i grund och botten är.

Terrence Howard blev förvånansvärt nog Oscarsnominerad för den här rollen. Visst är det en ytterst sympatisk roll han gör som den egensinnige och godhjärtade hallicken Djay men att det skulle räcka hela vägen till Oscar känns oväntat. Den Oscarn kammade han inte hem, dock vann filmen en Oscar för bästa komponerade låt, titellåten ”Hustle & Flow”. Terrence Howard är otroligt bra filmen igenom och rollen passar honom som handen i handsken. Han för fram den successivt desperata känslan hos Djay på ett förtjänstfullt sätt. Den stora känslan i den lilla människan som är fast i träsket av sin vardag och vill inget annat än bara fly den och leva sin dröm.

Hustle & flow har sina psykologiska brister, förklaringen varför Djay egentligen får för sig att lämna sin vardag känns lite för vag. Filmen är också på väg mot den klassiska amerikanska-drömmen-finishen, mynnar till slut ut i mer eller mindre just detta men tar ett par oväntade vändningar på vägen. Vändningar som vill visa på att det inte är så enkelt som det ter sig, ett försök till originalitet, men när den ändå når det smått komiskt lättsamma slutet, då börjar man bli skeptisk. Jag hade varit nöjd om filmen faktiskt slutat i misär, för realistiskt sett lär det se ut så för alla de flesta som med Djays bakgrund försöker lämna sitt tidigare liv för något bättre.

Dock är vägen mot just slutet ingen plågsam klassisk känslosam amerikansk lyckohistoria utan egentligen en berättelse från Amerikas bakgårdar. Craig Brewer och Terrence Howard känns ha stor respekt och medvetenhet kring hip-hop kulturen och kan därför lättsamt driva med just densamma. En riktigt kul scen är när Djay sitter med sin kompanjon Key (fint tillbakadraget agerat av Anthony Anderson) och diskuterar verser i blivande låtar och varför de inte kan använda vissa ord som ”bitch” eller ”ho” för det är så vedertagna. Filmer om rappare är har verkligen hamnat på tapeten de senare åren och i jämförelse med t.ex. Get rich or die tryin' och 8 Mile om 50 Cents och Eminems bakgrund står sig Hustle & flow bra som företrädare för dem som kämpar i musikbranschens botten.