IMPORTFILM

Efter relativt framgångsrika Frightmare, 1974, återkom Pete Walker med House of Whipcord senare samma år, om ett privatfängelse på den engelska landsbygden där unga tjejer sitter inburade för att de varit nakenmodeller eller på annat sätt brutit mot moralen, åtminstone enligt paret Wakehursts syn på moral och omoral, och det är de som driver denna något annorlunda institution.

Domare Wakehurst är en senil, pensionerad domare som en gång trettio år tidigare misslyckades med att få en kvinnlig plit frikänd från anklagelserna om vållande till en fånges död. Hur som helst gifte sig domaren med pliten, och nu när bägge pensionerats, driver de alltså en straffkoloni i egen regi, med benägen hjälp av plitarna Bates (Dorothy Gordon) och Walker, som spelas med härlig inlevelse av Sheila Keith, den galna kannibalen i Frightmare.

Då den blinde domaren börjar tveka inför bestraffningarna, nakenpiskning över ett altare i ett kapell efter andra förseelsen och avrättning medelst hängning efter den tredje, tar den allt mer galna mrs. Wakehurst över kontrollen över fängelset, och ser till att de snygga brudarna får sina "rättmätiga" straff. En av dessa, franska fotomodellen Anne-Marie, luras dit av fru Wakehursts son, som hon har ett, tycks det, incestuöst förhållande till. Anne-Marie lyckas undkomma vid andra försöket (efter att, helt enligt reglerna, ha piskats skönt på ryggen), men hamnar efter oturliga omständigheter åter i deras förvar, men nu är några engelska bekanta henne på spåren.

David McGillivray, som har en mindre roll i början av filmen, skrev manuset efter en story från Walker (som också dyker upp i en mindre roll), och detta samarbete höll i ytterligare tre filmer (nämnda Frightmare, House of mortal sin, 1975 och I skräckens våld, 1976). Filmen tillägnas i början alla som vill ha kroppsbestraffning och dödsstraffet åter (det senare hade nyligen avskaffats i England), och har skällts för att vara högervriden och rent av fascistoid, men belackarna har inte fattat att McGillivray/Walker driver med just nymoralister (Walker var en av de första som utnyttjade den uppluckrade, engelska filmcensuren på 1960-talet och gjorde mest töntiga sexkomedier med lättklädda flickor vid denna tid, som Four dimensions of Greta med vår egen Leena Skoog). Att domaren här dessutom är blind kan tolkas som man vill (är rättvisan också blind?).

Barbara Markham är suverän som den galna mrs. Wakehurst, och Sheila Keith fenomenal som lesbisk, sadistisk plit, och nog har hon, tillsammans med Dyanne Thorne (lägervakten Ilsa i tre filmer) bildat skola för mången filmflator efter detta, till exempel i Chained heat.