Uwe Boll heter en snart 40-årig, tysk regissör som producerat och regisserat film i USA och Kanada sen 2000, efter några verksamma år hemma i Tyskland i början av 1990-talet. Jag har lyckats undgå hans tidigare produktioner, men House of the dead lockade lite med sin zombiehistoria.

Fem ungdomar ska gå på en technofest på en ö, och får motvilligt skjuts dit av Captain Kirk (!), alias tyske Jürgen Prochnow, och hans bihang Salish (Clint Howard, regissör Rons lillebror). Besättningen varnar ungdomarna för "evil deemens" på ön i fråga, nånting de tar ganska lätt på. Prick tio minuter in i filmen klär en tjej av sig tröja och BH på stranden - tack för den! På båten kräks Cynthia, en tjej med Pamela Anderson-komplex, ganska omgående Greg rakt i ansiktet. Bra. Tjejen som strippade blir av med sin kille, och hittar honom i nåt till synes övergivet kråkslott - omgiven och perforerad av fylleögda "dämoner". Strax röner hon själv samma trista öde, och sen blir det ett tvärt kast till det gamla videospelet från Sega som filmen bygger på.

Gänget anländer så småningom till discot ute i buskarna, men där är ganska dött. De hittar några rädda rejvare som berättar att de överlevt en massaker på discot, och visar en videofilm från händelsen. "Som en film av Romero", säger en av killarna, givetvis syftande på George A. Romero. Tydligen har vi med levande döda - zombier - att göra, inte "dämoner". En annan kille som överlevt hittas nerskiten i en omkullvräkt bajamaja, typ Bajsmannen på Hultsfredsfestivalen. Snart attackeras även de nyanlända av dessa trashankar till zombier, och det blir en lång natts färd mot dag. Nån spänning uppstår aldrig, då detta inte är en rysare. I stället är det en actionfilm, där det skjuts zombier så huvudena exploderar på löpande band. Detta är ju ett vedertaget recept på att förinta zombier, att blåsa av huvudet på dem, alternativt kapa av det helt och hållet.

Även denna film är huvudlös, och man skulle gärna se att regissören Uwe Bolls huvud rullade (borde inte vara nåt problem, med det efternamnet...). Manuset skrevs av bland annat Dave Parker, som både skrev och regisserade en liknande film härom året, The dead hate the living!. I House of the dead har man förvisso försökt modernisera zombiemyten, och inte nöjt sig med de traditionella, valiumsåsiga zombierna som asar fötterna efter sig likt en trött kommunalarbetare, och som tar stryk hur lätt som helst. Men det räcker inte med rejvande zombier när manuset är så fruktansvärt tråkigt, skådespelarna patetiska nollor och deras repliker och agerande skrattretande. Regin är lika platt och trist som skämten, och zombierna liknar baksmälleögda bag ladies, eller nån sorts blandning mellan Marilyn Manson och Skrot-Nisse. Boll har för övrigt oktoberpremiär i USA på rysaren Alone in the dark, också den baserad på ett videospel, liksom han har annonserat att han 2006 ska göra ännu en videospel-blir-långfilm, Far cry.

Bäst i House of the dead: den asiatiska tjejen, utklädd i amerikanska flaggan. Hon hade djupast urringning. Sämst: alla inklippta videospelssekvenser. Irriterande.