Officeren Frank T. Hopkins är trött på indianslakt, och efter den 7:e arméns massaker på mestadels kvinnor, barn, gamla och sjuka vid Wounded Knee den 29 december 1890 får han nog och tar i stället jobb som rodeoclown vid Buffalo Bill's Wild West Show (se Buffalo Bill och indianerna). Där får han, märkligt nog, uppträda tillsammans med både William Cody, alias Buffalo Bill, som själv slogs i den 7:e armén, samt "fienden" själv, Sitting Bull (som i själva verket slutade vid showen 1888). Vi känner igen premisserna från både Dansar med vargar och Den siste samurajen från i fjor.

Efter en tid anländer en anställd till den arabiske shejken Al-Riyadh vid namn Aziz till showen när de befinner sig i Kansas och påtalar att shejken sett showen i Paris och förnärmats över att Franks mustang (en blandras av spanskt ursprung), Hidalgo, presenterats som den "mest uthålliga häst i världen". Inget går upp mot ett äkta, arabiskt fullblod menar de, och nu uppmanas Frank att - för att bevisa sitt påstående - delta i det årliga 500-milaloppet som gått genom den arabiska öknen via Syrien i över 1.000 år. Mer än hälften av deltagarna brukar omkomma varje gång, nånting de inte har så brått att berätta. I alla fall skramlar de anställda vid showen till insatsen, $1.000 i silvermynt - antagligen för att bli av med den suputen Frank - och snart bär det iväg till Europa och därefter Aden i Jemen. Efter en dagsritt beinner han sig vid oasen där Al-Riyadh och hans anhang huserar.

Som brukligt är i Hollywood porträtteras ju araber som antingen våldsamma terrorister med ett par dar gammal skäggstubb, eller som överdrivet artiga,  våldsamma shejker med - ett par dagar gammal skäggstubb...och i detta fall har man raggat upp den gamle egyptiern Omar Sharif (eg. Michael Shalhoub) som än en gång får spöka ut sig i långklänning och trasa på huvet. Al-Riyadh värderar sina fålar högre än sitt enda barn, prinsessan Jazira (Zuleika Robinson från Slash), som han för övrigt tänker gifta bort med en fuling till prins. Som dennes femte fru för övrigt, trots att islam "bara" tillåter fyra...bara ett av många slarvfel av manusförfattaren John  Fusco, som verkligen fuskat när han skrivit manus. Exempelvis påstås det att målet är Damaskus, ändå ligger målgången vid stranden till Medelhavet, trots att Damaskus ligger "bakom" Israel, kanske 20 mil från havet. Vidare påstås loppet passera Irak, men detta land existerade först efter första världskriget. Mesopotamien skulle man sagt. Frank bekantar sig med en fårherde som satts att bistå honom som straff. Alternativet för denne var att låta hugga av ena handen. Frank har sån jävla tur att gubbtjyven snackar utmärkt engelska, och detta i en del av världen där de flesta var analfabeter i slutet av 1800-talet. Många är det fortfarande i både Irak och Saudiarabien, där läskunnigheten kanske ligger på 25%. Fet chans då att en sketen fåraherde (som egentligen passade getter, men heter det getherde...?!?) kan engelska.

Naturligtvis blir prinsessan bortrövad av den elake prinsen (varför det - hon var ju redan bortlovad), som seden bjuder i dylika matinéäventyr. Och givetvis är Hidalgo en sån där superhäst som kommer så fort Frank visslar, förstår allt som sägs och nickar och/eller gnäggar menande när det är brudar på gång. Man bara väntar på att hästkraken ska sätta sig vid lägerelden och börja spela munspel, och kanske dra en gammal rövarhistoria. Och Viggo, jag har ju hört honom prata utmärkt danska - varför ska det då vara så svårt att prata engelska? Han sluddrar värre än Marlon Brando gjorde de sista åren av sitt liv, och borde uppsöka en talpedagog (inte samma som Mickey Rourke, bara...) så man hör vafan han säger. Inte för att det är nåt vettigt som sägs i den här filmen, men till nästa gång. Franks stora hemlighet är att han, liksom sin kuse, själv är av blandras, vilket ska förklara hans utanförskap. Men mest liknar han The Marlboro Man när han rider bort i solnedgången...eller Lucky Luke.

Hidalgo är en rejäl skröna, om än med verklighetsbakgrund. Frank T. Hopkins levde och tävlade med sina hästar i kanske 50 år (han dog 1951, 86 år gammal), men om han nånsin red Beduinloppet vet jag inte. Han är i alla fall ansvarig för att det än idag finns vilda mustanger i Blackjack Mountain i Oklahoma, och det är ju snyggt så. Manusförfattaren John Fusco älskar dessa hästar, det är tydligt då han ju även skrev manuset till finfina Spirit - hästen från vildmarken härom året, och även producerade en dokumentär för TV tidigare i år där Viggo läser upp Frank Hopkins brev. Hidalgo ger underhållning för stunden, men lockar nog mest hästbitna tonårstjejer.