Moral är svårt, att hålla på det man lärt sig och att stå fast vid de principer man tror på. Det finns ju något lockande i att bara slänga bort alla principer och leva utan att tänka på andras känslor eller åsikter. Det skulle vara lättare så, lättare att nå dit man vill. Man skulle inte behöva gå den långa omvägen till sitt mål utan bara stövla rakt på. Men håller det i längden, vad händer när man nått sitt mål, var det verkligen dit man ville och ville man nå dit på det sättet?

Hemligt begär är baserad på de Laclos 1700-talsroman Farliga förbindelser som handlar om svekfulla romanser och rävspel inom den franska societeten. Je-Yong Lee har regisserat och valt att flytta handlingen till sitt hemland Sydkorea. Själva berättelsen lider inte av landbytet, men jag undrar vad motivet är till just detta byte. Min tanke och förhoppning var att Je-Yong ville berätta om en epok i sitt lands historia. I inledningen får vi veta att allt utspelar sig under Chosun-dynastin, och det är vad jag får nöja mig med. Hemligt begär tar inte upp Koreas historia mer än så. Konstigt eftersom Je-Yong vill kalla Hemligt begär för en historisk film.

Självklart får vi se hur överklassen lever, hur dom bor, hur dom klär sig, vad dom äter och så vidare. Så det är ju historiskt, men jag känner att jag vill veta mer om den här epoken för att få in alla miljöer i ett sammanhang. Kanske var det bara en ursäkt för att få lägga ner tid på scenbyggen och kostymer då Je-Yong lyckas få fram både vackra och stämningsfulla miljöer. Jag kan dock inte hjälpa att jag stör mig på de synbart påklistrade skäggen som alla män bär. Jag tror nästan att de är till för att vi i väst lättare ska kunna skilja på karaktärerna, vilket jag i och för sig behöver ibland. Precis som med scenografin är också filmens foto snyggt, den är välkomponerad och vacker utan att vara spektakulär, och Hemligt begär är en trevlig film att se på. Tyvärr används en del onödiga kameratricks, som när kameraskärpan vid ett tillfälle följer den som för tillfället pratar i en lång dialog. Det blir bara irriterande när kameran bestämmer vem jag ska titta på, och när reaktioner på repliker blir vaga.

Utöver motiven bakom byte av land har även Hemligt begär ett annat problem att ta itu med. I en film som handlar om något så här uttalat sexuellt kräver jag nog att regissören har tänkt extra noga på just könsroller, att regissören har gjort ett aktivt val. Och kanske är det så att Je-Yong både har tänkt och valt och är jättenöjd med hur män och kvinnor skildras. Han väljer att titta västerut, eller snarare österut eftersom det säkert är närmare till Hollywood den vägen från Sydkorea. Mannen får sitt skägg klippt i helbild med beundrare runt omkring. Kvinnan blir sminkad i närbild och sönderklippt i delar. Mun, kind, hår och öga.

Skådespeleriet är i alla fall bra. Detta är alltid svårt att bedöma med ett språk som inte är bekant, men karaktärerna känns lika lagom stela i offentliga miljöer som de är lagom avslappnade i privata. Je-Yong tar här ett litet befriande steg bort från Hollywood. Känsloyttringarna blir inte alltid så övertydliga vilket lämnar kvar en trevlig dos av mystik, och utrymme ges för egna tolkningar. Det huvudsakliga temat i Hemligt begär och som går genom hela filmen är Ödet, och många intressanta frågor väcks. Kan vi som människor kontrollera ödet? Kan vi genom omoraliskt beteende styra ödet till vår fördel, eller tvingas alla människor till slut stå upp för sina gärningar? Går det att leva rätt moraliskt och slippa straff, eller får vi även stå till svars för andras gärningar?