Den svenska synden dansade en sommar för att sedan gå under i nymoralismens träsk, men i Frankrike har det aldrig tidigare gjorts så många filmer med en såväl bokstavlig som bildlig nakenhet i skildringen av sexualiteten. Och några gamla snuskgubbar med skägg är det knappast som ligger bakom trenden, nej istället är det unga kvinnor som står för de mest vågade sexskildringarna. En av dem är den här debuterande regissören Virginie Wagon.

Hennes utmärkta förstlingsverk handlar om Marie, en försäljare av uppslagsverk som är gift sedan tolv år och mor till en liten pojke sedan två. Till synes är det en lycklig liten familj hon har, en familj med mycket kärlek, men under ytan jäser hennes missnöje. Dels därför att mannen till skillnad mot henne vill ha ett barn till, dels därför att deras sexliv inte längre är vad det en gång var. Så när hon i jobbet möter den stilige svarte amerikanen Bill lockas hon av tanken på ett litet äventyr. En tanke som övergår i handling och så småningom i en slags sexuell besatthet, för vilken hon får betala ett högt pris.

Filmen låter sig lätt delas in i tre delar. I den första trånas det, i den andra knullas det. I den tredje tycks Maries hela tillvaro bryta samman då hon inte längre kan eller vill hemlighålla sin otrohet. Detta är kanske den mest konventionella delen och ändå den starkaste. Fast alla tre delarna är egentligen mycket starka, inte minst tack vare att Anne Coesens gör en helt fantastisk insats i huvudrollen. Hon får varje scen att vibrera, av lust, rädsla, förtvivlan, eller vilken annan känsla som helst som krävs just där. Och Michel Bompoil som hennes man är inte mycket sämre han. Trots att jag känner att jag egentligen inte kan relatera till ämnet blir jag därför djupt gripen av Hemligheten och upplever den som smärtsamt trovärdig.


Tack till SF för recensionsexemplaret!