Hemkomsten (1978)
![]() |
|
| Regi | Hal Ashby |
|---|---|
| Manus | Waldo Salt, Robert C. Jones |
| Medverkande | Jon Voight, Charles Cyphers, Bruce Dern, Jane Fonda, Penelope Milford, Robert Carradine, Robert Ginty, Mary Gregory |
| Genre | Drama / Krig |
| Skribent | Johan Wennström |
| Betyg | |
| Publicerad | Lördag 20 juli 2002 |
Sally Hydes make, Bob, skickas frivilligt iväg till Vietnam. Även Sally känner starkt för kriget och vill likt sin man göra en insats. Hon tar ett jobb på det armésjukhus där Luke Martin befinner sig. Sally blir förskräckt över de vidriga förhållanden på sjukhuset som de sårade soldaterna tvingas leva i, hon försöker uppmärksamma dessa men ingen verkar vara intresserad. När Sally lär känna Luke förvandlas hennes varma känslor för Vietnam-kriget till avsky, hon känner att hon endast kan protestera mot det krig som hennes man frivilligt befinner sig i. Sally och Luke inleder ett passionerat kärleksförhållande men emellan dem står ett, för dem, meningslöst och vidrigt krig samt Sallys make som är på väg hem - sårad på alla plan.
Rättvist nog vann The Deer Hunter (1978) över Coming Home i kategorin ”bästa film” på Oscarsgalan 1979, men Hal Ashbys Vietnam-drama vann för bästa manliga (Voight) och kvinnliga (Fonda) huvudroll. Det är intressant att jämföra Michael Ciminos The Deer Hunter mot Coming Home då de två filmerna behandlar samma tema men på två helt olika plan. The Deer Hunter handlar om två hemvändande soldater och deras upplevelser i kriget där de förlorade en vän som blev galen av tortyr i ett vietnamesiskt fångläger. På grund av deras fysiska men framförallt psykiska skador blir det svårt för dem att återvända till det lilla samhälle de kommer ifrån, att återvända till länge sedan svunna vänner som inte ens kan förstå ett uns av den fruktansvärda tillvaron i Vietnams djungler. Då The Deer Hunter innehåller en hel del stridsscener innehåller Coming Home inte en enda, och inte heller några ”Flashback”-sekvenser. Regissören Hal Ashby väljer istället att fokusera sin film enbart vid de svårigheter som veteranerna tvingas möta vid hemkomsten från Vietnam, hur ovälkomna och oförstådda de var av det Amerika som bett dem offra sina liv, sina kroppar och psyken för kriget. Coming Home var tillsammans med The Deer Hunter en av de första filmer om Vietnam att peka på konsekvenserna på hemmafronten och att ställa frågor om hur USA egentligen behandlar sina krigsveteraner i alla krig.
Enligt mitt tycke är The Deer Hunter en bättre film än Coming Home men Ashbys film är ändå fantastisk. Det jag dock har emot filmen är att det är en så fruktansvärt stark anti-krigs (Vietnam) film att budskapet blir alltför övertydligt och nästan pekpinneaktigt. Enligt Ashby, men främst Jane Fonda (som gjorde sig ovän med många då hon reste ned till Vietnam och vädjade till trupperna att återvända till USA och lämna kriget), är krig enbart någonting dåligt och onödigt som enbart skapar offer. Dessa åsikter genomsyrar filmen så pass mycket att Coming Home inte blir objektiv och transformeras istället till ett kraftfullt stöd till Vietnam-krigets motståndare. Detta är dock ett misstag som Cimino inte begår i sin film The Deer Hunter. Men trots detta är Coming Home en stark film, kanske en av de starkaste Vietnam-filmerna. Ett utomordentligt soundtrack med Beatles, Rolling Stones och Bob Dylan m.fl. hjälper upp illusionen av att skådeplatsen för filmen faktiskt är ett krigstrött USA 1968 eller -69.
”I implore you, I beg you to consider what you are doing. All of you in the cockpits of your planes, on the aircraft carriers, those who are loading the bombs, those who are repairing the planes, those who are working on the Seventh Fleet, please think what you are doing. Are these people your enemy? What will you say to your children years from now when they ask you why you fought this war?”
- Jane Fonda, Hanoi, Nordvietnam.
Skriv kommentar till “Hemkomsten”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.





Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl