Harry är bedragare och Wayne Wayne Wayne Junior (ja, han heter så) biltjuv. Eller snarare är det vad de var tidigare. När filmen börjar är de straffångar, går omkring på Texas-vägarna och skrapar upp trafikdödade bältdjur. Innan filmen är slut kommer de att ha gjort karriär som arrangörer av skönhetstävlingar för barn. Detta sedan de mer eller mindre av misstag hamnat på rymmen och stulit en husbil tillhörande just ett par sådana.

För att lättare kunna hålla sig undan lagens långa arm och för att få chansen att råna en bank lånar de dessas identiteter, om än knappast bekväma med den del av rollen som säger att de är ett kärlekspar. I den lilla bondhålan Happy blir de dock väl mottagna. En stad där alla känner alla och bankpersonalen inte ens låser bankvalvet när de är ute på kortare ärenden. Och medan sydstatare i de flesta filmer skildras som rasistiska, homofobiska inavelsfall är invånarna i Happy personifikationer av vänligheten. Att de båda skönhetstävlingsarrangörerna är homosexuella är det inte en människa som har problem med. Vilket kanske inte är direkt realistiskt men trevligt som omväxling, även om skönmålning generellt sett inte är bättre än svartmålning.

Fast alla de andra förutsägbara problemen uppstår givetvis. Harry blir förälskad i en kvinna vilken i övertygelsen att han är homosexuell vill ha honom som "girlfriend" och korkade råbusen Wayne måste lära småflickor uppträda inför publik. Givetvis förändras de två skurkarna genom mötet med småstadsidyllen och dess värderingar. Men allt är inte förutsägbart och det hela utvecklar sig till en riktigt trevlig liten historia, med ett spännande slut. Rolig också, låt oss inte glömma det, det är ju trots allt en komedi. Även om man enligt min mening inte i första hand bör se filmen för att få skratta. Nej, dess största styrka ligger istället i att den är ovanligt sympatisk, en riktig "feel good"-film. Och kalla mig tönt om ni vill men jag tycker faktiskt att "sympatisk" är ett av de mest positiva omdömen man kan ge en film.

Tyvärr klaffar inte alla detaljer som de borde och sannolikhet kan manusförfattarna av allt att döma inte ens stava till. Det gör inte så där jättemycket medan man ser filmen, men innebär att jag känner mig tvungen att hålla nere betyget. Begåvade skådespelare, och då tänker jag främst på Steve Zahn som Wayne och William H. Macy som Happys sheriff, gör emellertid att ni får tänka er ett litet plus bakom trean. Ett litet plus som säger: "Gå nu och hyr filmen trots dess brister! Ni kommer inte att ångra er."