Efter tio år är filmhistoriens mest intelligenta monster tillbaka på bioduken. Dr Hannibal Lecter lämnade publiken och Clarice Starling med ett vänligt samtal och har sedan dess varit oanträffbar, tills nu när uppföljaren till den flerfaldigt Oscarbelönade "När Lammen Tystnar" har kommit.

Anthony Hopkins spelar återigen den spektakulära seriemördaren men förutom det har ganska mycket förändrats. Såväl manusförfattaren, regissören som Jodie Foster har bytts ut. Ridley Scott, som gjort succé med "Gladiator", står nu för regin och ger filmen en snygg look där han använder skuggor och miljöer på samma sätt som i hans genombrottsrysare, "Alien".

Julianne Moore var den skådespelerska som fick uppdraget att ta över efter Jodie Foster sedan hon hoppade av uppföljaren trots ansträngningar att behålla henne, däribland flera omskrivningar av manuset. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det hade blivit med Jodie Foster i samma roll när hennes karaktär upplevt så mycket under de år som passerat men jag hade inga som helst problem med Julianne i rollen. Hon gjorde ett bra porträtt av Starling tio år senare och många omskakande erfarenheter rikare.

I Hannibal har tyngdpunkten i filmen dock lagts på Dr Lecter och Starling får inte alls lika stor del som i den förra filmen, men de som tycker att det är Hannibal som är den intressantaste karaktären i filmerna kommer nog att uppskatta förändringen. Jag måste erkänna att jag är en av dem och att jag kan förstå varför Anthony Hopkins var intresserad av att filma boken eftersom det skulle ge honom chansen att återigen göra sin mest kända roll och låta den rollen verkligen breda ut sig i filmen. Det är fascinerande att följa Lecter i filmen och både roas av alla vackra drag han har och sedan häpnas över det bäcksvarta, mörka monstret som finns i samma karaktär. På samma gång som han utför de mest bestialiska handlingar och man aldrig glömmer att det är en fruktansvärd mördare så finns det något som lockar mig att följa med honom genom filmens historia.

Men trots att filmen innehåller Hannibal kannibalen så är han inte filmens mest ondskefulla karaktär. Personligen blev jag mycket mer illa berörd av Lecters f d patient, Mason Verger. Mason är den ende av Hannibals offer som överlevt anfallet men som följd blivit groteskt vanställd. Efter hans "möte" med kannibalen, som jag inte skall gå in på, dels för att är det mycket våldsamt och blodigt och dels för att inte förstöra filmen för andra, har Mason levt med en enda önskan - att få tillfoga Lecter smärta och att få se honom plågas innan han slutligen får sin hämnd. Jag säger inte mer om hur detta skall realiseras men jag kan säga att trots att Hannibal ansetts vara en blodig och äcklig film så blev jag skrämd när jag insåg vad hans plan gick ut på och hur Mason kan tänka ut något så demoniskt ondskefullt.

Det skall kanske sägas att Mason Verger spelas av den välkände skådespelaren Gary Oldman, men publiken kommer knappast att känna igen honom för han är så kraftigt sminkad och dold bakom FX-masker att det är omöjligt att se honom eller höra hans normala röst. Anledningen till denna extrema make up är den specialvård som Mason behöver efter att Lecter "behandlat" honom.

Just våldet och de groteska scenerna i Hannibal är det som främst diskuterats i pressen inför filmen. Jag tycker inte att det var så ohyggligt att det borde orsakat en sådan reaktion men jag bör nog ändå varna för att filmen slutar med en serie scener som säkert kommer att uppröra många. Även om det inte är fullt så motbjudande och obehagligt som det sägs så bör man vara beredd på att det kommer scener som är värre än vad man tidigare sett på film.

Tyvärr finns det också några scener i filmen där det verkar som om de lagt in extra chockerande bilder enbart för att chockera. Kanske det inte är så, men vi i publiken förstår klart och tydligt att personen är död utan att för den skulle behöva visas något extra närgånget och osmakligt. De enstaka bilderna kändes too much och onödiga.