Har alltid varit en ivrig supporter av denna seriemördarserie, ända sen jag såg den första Halloween (1978) för snart 25 år sen. Och med undantag för del tre, som ju inte har ett dugg med de övriga sju att skaffa, så har jag gillat dem allihop, även om det givetvis bara är den första, av John Carpenter, som är att betrakta som mästerverk. De har dock alla varit mer eller mindre underhållande, till skillnad från flera av delarna i serierna med Freddy och Jason. Nu återvänder dessutom Rick Rosenthal, som regisserade den första uppföljaren 1981, och som dessutom medverkar i Halloween: Resurrection i rollen som lärare i inledningen av filmen.

Allt ovanstående hjälper inte denna, den åttonde installationen i sagan om den odödlige (?) Michael Myers, som började sin turné på Halloween (31 oktober) 1978, och som haft ihjäl några dussin människor sedan dess. I den förra, H20 (1998), som ju markerade den ursprungliga filmens 20-årsjubileum, fick vi reda på att Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) också är syster till Michael, i likhet med tjejen han dödade redan som barn 1963. Hon tog ju till synes livet av honom medelst halshuggning i den förra filmen, men så var givetvis inte fallet, utan det var fel person Laurie högg av huvudet på, varför hon nu sitter på dårhuset sen några år tillbaka. Och Michael vore inte Michael om han gav sig så lätt, så nu återvänder han och avslutar det han påbörjade i den förra filmen. Därefter är det, i vanlig ordning, dags att slakta ett gäng kåta ungdomar.

Eftersom filmmakarna vill visa att de "hänger med", utspelar filmen sig rätt mycket på internet, på så sätt att ett gäng ungdomar placerats i Michaels barndomshem, varpå man monterat webbkameror i skallen på dem. Allt sänds sen direkt på sajten Dangertainment. Vad ungdomarna inte vet, är att programmakarna preparerat huset för att göra det hela lite mer tittarvänligt, och vad programmakarna i sin tur inte vet, är att Mike tydligen bor under huset. Så nu kan jakten börja.

Tyvärr blir det aldrig särskilt spännande, utan filmen påminner alldeles för mycket om flera av filmerna i Fredagen den 13:e-serien, där Jason maskinmässigt slaktar ungdomar utan att det nånsin blir riktigt otäckt eller nervigt, bara blodigt. Man har tyvärr inte heller utnyttjat Carpenters fenomenala originalmusik och det klassiska ledmotivet så mycket som man borde. Så jag gör tummen ner för denna, och hoppas att det kommer en ny och bättre, till 25-årsjubiléet i år. Kanske vi så småningom får se en titelmatch mellan Michael Myers och vinnaren i filmen Jason vs. Freddy, som ju ska komma i år (USA-premiär den 15 augusti), efter mer än tio års diskuterande.