Oscar (Will Smith/Papa Dee) är en grön fisk (fråga mig inte om sort) som jobbar som tungskrubbare på valtvätten. Hans värsta mardröm är att bli som sin far – dag ut och dag in rensa bort slem från valtungor tills pensionen. Helst vill han bo i ett penthouse högt upp bland revskraporna i undervattensmetropolen och vara en celebritet. Men eftersom han är skuldsatt upp till öronen till sin buskigt ögonbrynade chef Sykes (Martin Scorsese/Lars Dejert), så kan han fortsätta drömma. Precis som sekreteraren och kollegan Angie (Renee Zellweger/Sara Sommerfeld) kan fortsätta drömma om att hennes förälskelse i Oscar ska bli besvarad. När han ska återbetala sin skuld gör han det ödesdigra misstaget att satsa pengarna på fel sjöhäst, vilket orsakar Sykes att ge sina dreadlocks-hejdukar Ernie och Bernie (Ziggy Marley och Doug E. Doug/bröderna Fares) uppdraget att förära Oscar en permanent ståplats på havets botten.

Men det är inte bara småfiskarna som har problem. Långt bort från metropolrevet huserar hajfadern Don Lino (Robert De Niro/Allan Svensson) i vraket av Titanic och funderar över hur han ska kunna få sin vegetariska son Lenny (Jack Black/Kim Sulocki) att bli lika tuff som brodern Frankie (Michael Imperioli/Steve Kratz). En dag ska de föra familjeföretaget vidare och ge folk erbjudanden de inte kan säga nej till lika bra som pappsen. Men det funkar inte om man inte ens kan käka upp ett gäng räkor.

Frankie tar ut Lenny på en jaktlektion för att lära honom ett och annat. De snubblar på Oscar fastsnörad och serverad på cementfat. Lenny försöker låtsasäta Oscar och därmed lura sin bror, men Frankie anar bluffen och tar över buffén. Just som Oscar ska bli hajmat, drämmer dock ett ankare ner i Frankies skalle och Lenny blir plötsligt enda kvarvarande arvinge av familjetronen. Han flyr från platsen, medan Oscar återvänder hem till revet och får ryktet som hajdräpare. Något han gärna lever med när det visar sig att han kan tjäna stora pengar på det hela och framför allt bli en kändis. Men framgången dunklar det faktum att en gammal hajpatriark nu är ute efter hämnd.

Dreamworks andra animerade storfilm (efter Shrek 2) visar att avståndet till Pixars majestät inte är alls stort. Men ännu saknas ett fullkomligt helhetsgrepp likt det man finner i rivalernas mästerverk Hitta Nemo. En jämvikt mellan trovärdig historia, myller av intressanta karaktärer, roligt manus och förmågan att kunna passa såväl den yngre publiken som den äldre.

Intrigen i Hajar är det föga fel på. En klassisk historia om lögnens förbannelse och berömmelsens avigsidor sammanknutet med en parallellberättelse om acceptans över generationsgränserna. Teamet bakom filmen lyckas undvika att göra sensmoralen alltför övertydlig och bakar även in en nätt liten kärlekshistoria bland korallerna. Tyvärr håller inte manuset längre än till en hedervärd struktur. Filmen knyter alltför många skämt till maffiafilmsgenren som i de flesta ungars ögon torde vara fullkomligt oigenkännligt. De flesta fungerande skämten är just av det slaget – ju mer man sett av andra filmer, desto roligare blir det. Sedan uppstår ännu ett problem när Oscars karaktär baserar sig i alltför vid mening på Will Smiths artistpersona. Det ekar för mycket Fresh Prince för att man ska kunna identifiera sig (just det) med Oscars bekymmer.

Trots att Hajar kanske fungerar bättre för stora än för små, är det ändå ett skapligt undervattensäventyr med hyfsad portion humor. Det är dock på plats att förtydliga – trean i betyg är ålagd den engelskspråkiga versionen, medan den svenska enbart förtjänar en tvåa. Egentligen inte de duktiga röstaktörernas fel (både Papa Dee och Sara Sommerfeld är mycket bra), men originalet är alltför amerikaniserad för att fungera översatt. Många skämt försvinner helt och hållet (till exempel räkans imitation av Tony Montana: "Say hello to my little friends"), andra partier blir fånigt svengelska (ordet "killer" exempelvis) och en stor del försvinner totalt av att dubbningen inte lyckas hålla samma tempo som originalet. I detta hänseende rekommenderas exempelvis en lysande Martin Scorsese som blåsfisken Sykes och Jack Black som ömsinte Lenny. Och att höra Allan Svensson spela maffiaboss säger sig självt – det krävs en De Niro för en sån uppgift.