Miljoner triljoner år f.Kr. Den 9 oktober. Atouk (Ringo Starr) har ett litet helvete, kär som han är i stamhövdingen Tondas maka, Lana (Barbara Bach). Hans upprepade närmanden får till sist hela stammen attt vända sig mot honom, och han blir utslängd ur den gemenskap som trots allt erbjöds i grottan. Varmt och mysigt var det också. Inte för att det brukade bli särskilt kallt för "miljoner trijoner år sen" (särskilt många människor fanns det inte heller...). Men i alla fall.

Ute på stan återser Atouk sin tidigare grottpolare Lar (Dennis Quaid), även han nyligen utstött ur gemenskapen. De slår följe och får på vägen sällskap av gamle Gog (komikern Jack Gilford, 1908-90) och hans unga fru Tala (Shelley Long). Tillsammans försöker de alla enlevera Lana från grottan, men misslyckas radikalt och måste fly från en rasande Tonda. Denna kvartett får så småningom sällskap av en illuster skara utstötta, och tillsammans växer de sig starkare i och med att de lär sig kontrollera elden och upptäcker både grillad kyckling och råckenråll. I slutstriden rider Atouk in på en dinosaurie och nitar Tonda så det visslar om det, men Lana ratar han. Han har till sist insett att hon är en falsk liten slyna som bäst förtjänar att dumpas i en färsk dinosaureskithög, och han tar sig i stället an den godhjärtade Tala, som gladeligen säger morsning och goodbye till gubben Gog. I själva verket gifte sig Ringo Starr med den vackra Playboybruden Barbara Goldbach tio dar efter premiären av Grottmannen i USA i april 1981 (och de är fortfarande ett par).

Barbara hade tidigare varit gift med en italienare och gjort en hel hoper italienska exploateringsfilmer, som Krokodilen (1979), men hon var även populär Bondbrud i Älskade spion (1977). Kul är det också att se folk utklädda till Ted Nugent, skådisar som inte var så kända när denna småtöntiga film gjordes, som Dennis Quaid och Shelley Long. Förre fotbollsspelaren John Matuszak i rollen som den gigantiske Tonda är en riktigt trevlig bekantskap. Desto tråkigare att läsa att hans karrär blev så kort, då han avled redan 1989, blott 38 år gammal. Hjärtfel på grund av alla steroider säger en uppgift. AIDS säger en annan.

Grottmannen regisserades och skrevs delvis av Carl Gottlieb, och detta är den enda långfilm han regisserat. Han har dock medverkat på flera populära filmer som delförfattare av manus, men kommer för alltid att bli ihågkommen som den som skrev manus till Hajen (1975) tillsammans med förlagans författare, Peter Benchley. Förvänta dig inga gapflabb i Grottmannen, däremot en snäll familjefilm med en del lyckade specialeffekter, framför allt dinosaurierna. Som en mix av Giganternas kamp/One million years B.C. (1966) och Familjen Flinta. Snömannen skapades förresten av Chris Walas, sedermera regissör till Flugan II (1989) och kultiga Lösdrivaren (1992).