Våren har kommit till den finsk-ryska gränsen och den lilla byn vid Karelska näset där en tämligen tanig bro och en inte särskilt bred flodådra skiljer länderna och dess invånare åt. Det finska inbördeskriget har nyligen tagit slut och den ryska revolutionen tvingar tusentals människor på flykt. Kapten Carl von Munck (Martin Bahne), som slogs på de vitas sida mot de röda gardena under inbördeskriget, har kommenderats till den lilla byn av Carl Gustaf Emil Mannerheim för att upprätthålla och övervaka gränsen, vilket i praktiken innebär att han ska skilja olika människor åt och inte släppa in några människor i Finland som inte anses ha där att göra. Detta åläggande skapar en mängd problematiska situationer och inte blir det bättre av att von Munck förälskar sig i blonda lärarinnan Maria Lintu (Minna Haapkylä) heller. Hon är nämligen i hemlighet förlovad med en eftersökt ledare från den röda sidan som ligger svårt skottskadad. Lintu gömmer undan honom i den lilla stuga där hon bor. Gränsen 1918 är baserad på Jörn Donners pappas upplevelser och är en väldigt stark och realistisk film som knappast lär lämna någon tittare oberörd.

Gränsen 1918 inleds med en blodig strid mellan de vita och de röda där en annan liten finsk by skövlas och där även civilbefolkning och kvinnor skjuts ner. I denna strid möts von Munch och Maria Lintus trolovade för första gången, utan att veta vem den andre är. Våldet fortsätter därefter att visa sitt fula tryne genom hela filmen. Det blir nämligen en svår uppgift för von Munck att upprätthålla sin gräns, såväl den fysiska som känslomässigt moraliska. Både finska och ryska flyktingar, spioner och revolutionärer försöker ta sig mellan de bägge länderna och när von Munck tar felaktiga beslut och försöker rätta till dem, leder det många gånger till ännu fler komplikationer. Samtidigt har han tydliga order som måste följas och efterlevas, vare sig han vill det eller inte. Fångar låses in, arkebuseras, flyktingar skjuts och von Munck tvingas både lämna ut sin ryske vän och bevittna hur denne avrättas på bron, med bara ett tjugotal meter emellan dem. Von Munck kan inget göra åt saken och senare, ska det visa sig, är detta bara en av de personliga tragedier kaptenen tvingas stå inför.

Det är hårda tider och en motbjudande historia som skildras i Gränsen 1918. Samtidigt är filmen oerhört välgjord och bra, såväl tekniskt som känslomässigt. Det här är ingen vanlig hjältesaga, såsom krigsfilmer alltför ofta har en tendens att vara, utan en realistisk film som visar verkliga människor i verkliga situationer. Deras svagheter, likväl som styrkor exponeras, och vi får se hur de, efter bästa förmåga, försöker lösa de problematiska situationer de ställs inför och vilka följder det ger. Och detta oavsett om det är handlingar av kärlek eller ej. Efter att jag sett klar Gränsen 1918 läste jag på baksidan till DVD-konvolutet att filmen är en timme och femtio minuter lång. Jag blev förvånad. Det kändes inte som att den var längre än vilken normallång TV-deckare som helst. Så engagerande är denna film.

Trots sitt ämne och de hemskheter som inträffar så är inte Gränsen 1918 heller oavbrutet mörk och deprimerande, som man kanske kan tro, med tanke på vad filmen handlar om. Tvärtom är en del av dess styrka att ljuset – såväl de inre som det yttre – tillåts sippra in, och på så vis blir Gränsen 1918 till och med vacker emellanåt. Generellt sett är jag definitivt inget större fan av krigsfilmer, men den här historien är så stark och samtidigt så mänskligt nära att den tillhör de bättre filmer inom genren som jag någonsin har sett. Den är passionerad och flerdimensionell, mycket välgjord och intressant, oavsett om man vill betrakta den som ett historiskt eller enbart mänskligt drama. Det är lätt att engagera sig i dessa vanliga människors ovanliga och väldigt utsatta situation. Man lever sig in i de olika rollfigurernas glädjeämnen, problematik och tragedier, känner med dem, och får samtidigt anledningar till att fundera över vad som kunde ha gjorts annorlunda och om inte vissa av dessa människoliv trots allt kunde ha sparats. Det här är en film som har det mesta, helt enkelt.