Jag måste börja med att säga att jag tillhör kategorin människor som sällan ser rysare och skräckfilmer så när jag skriver den här recensionen skriver jag utifrån dom få erfarenheter jag har av genren.

Gothika skrämmer mig. Jag sitter och nästan skäms över mina spasmer i salongen, så fort stråkarna i soundtracket viner börjar jag skydda mina vitala organ (ögon, öron) och ser väl ut som den värsta väderkvarn där jag sitter. Det går så långt att jag stora delar av filmen sitter med fingrarna lite diskret inkörda i örongångarna vilket reducerar skrämselfaktorn till åtminstone 70 %.

Gothika handlar om Miranda Grey (Halle Berry) en psykiatriker som jobbar på ett välskyddat fängelse i USA och hennes kollega Pete Graham (Robert Downey Jr.). De jobbar med att försöka förstå sig på de psykiskt sjuka fångar som finns på anstalten. Det hela krånglas till en smula när Miranda själv trasslar in sig på så vis att hon själv blir satt på sitt eget fängelse. Pete blir henes psykolog och försöker för allt vad han är värd förstå vad som har hänt med hans annars så rationella kollega.

Halle Berry är en skådespelare som jag inte riktigt förstår mig på. Hon har på ett otroligt sätt tagit sig från enligt mig rätt trista filmer som Boomerang och The Flintstones till den relativt bra filmen Monsters ball och sedan lyckats trassla in sig i riktigt dåliga filmer som Swordfish och Die another day och ändå lyckats med konststycket att bli en riktigt bra skådis. Jag blir helt övertygad av minsta blinkning i hennes spel för att inte tala om Robert Downey Jr som är en riktigt bra skådis. Tyvärr är Penélope Cruz en halvdan aktris och Charles Dutton en ganska dålig sådan. Filmen lever lite, som kanske alla rysare, på sitt fina foto och sin vackra musik. Man får verkligen lov att säga att det är en maffig produktion och det kanske inte är oväntat med Robert Zemeckis och Joel Silver bland producenterna.

Gothika ger, trots att den gör att jag vill gömma mig i stolen av rädsla, inte mig någonting som film. Det är möjligt att det enda en rysare ska åstakomma är en skrämmande effekt, men för mig räcker inte det, jag vill ha mer. Jag vill gå ifrån salongen med mer att tänka på än att det är skönt att det inte är mörkt ute, då det skulle få mig att krypa hem längs husfasaderna. Jag vill ha mer och därför känner jag mig inte nöjd.

Som sagt, jag gillar inte skräck, men jag hoppas att jag har gett Gothika den uppmärksamhet den ändå förtjänar.