Nej, Ginger Snaps är inte någon ny sorts ingefärsbrännvin till midsommar. Egentligen är ginger snaps en sorts i USA populära småkakor, men i det här fallet handlar det om Ginger, en 16-årig tjej som det brister för (”snaps” på engelska). Ginger, utmärkt spelad av Katharine Isabelle från kommande Freddy vs. Jason, går i samma klass som sin lillasyster Bea, eftersom denna hoppat över en klass.

Ginger och Bea klär sig inte precis i senaste modet, utan påminner mer om bag ladies där de travar fram i sina gamla paltor och alldeles för stora kängor. För detta – och deras i övrigt avvikande beteende – hånas de av både klass-”kamrater” och övriga på skolan. De är helt enkelt skolans miffon. Speciellt Ginger har morbida intressen, som att låta Bea fotografera hennes fejkade och våldsamma död i flera utstuderade situationer.

En dag anländer Gingers försenade mens, och samma kväll attackeras hon av det mystiska odjur som käkat upp ortens hundar den sista tiden. Därpå dröjer det inte länge innan hon utvecklar ett alltmer irrationellt beteende, samt att det börjar växa hår i hennes snabbläkande ärr, samtidigt som en svans börjar formeras i slutet av ryggraden. Hon blir också plötsligt mycket sexuellt medveten och mer eller mindre våldtar en av de killar som tidigare tråkat henne.

Båda systrarna blir alltmer konfunderade, men medan Ginger snart börjar njuta av sin nya situation, är Bea betydligt mera tveksam. Hennes syster håller ju faktiskt på att förvandlas till en stor, luden jävla varulv! Och deras morsa, spelad av Mimi Rogers, som väl alltid får leva med att ha varit fru Tom Cruise en gång i tiden, fattar som vanligt inte ett smack. De kan lura i henne precis vad som helst, och inte förrän hon hittar kvarlevorna av systrarnas försvunna klasskamrat i deras lilla krypin, trillar polletten ner. Då är det så dags…

Ginger snaps har flera likheter med klassiska rysaren Carrie av Brian De Palma, och är givetvis inte bara en renodlad skräckfilm, om än en smart och effektiv sådan, utan lika mycket en film om att växa upp. Om framför allt flickors uppväxt givetvis, vilket är extra roligt att se i stället för den standardiserade Hollywoodvarianten, där flickor alltid ska vara det jagade, skrikande och hjälplösa offret. I stället ser vi här två starka flickor som tar tag i sin situation och försöker göra det bästa av de oväntade händelser som drabbar dem, vilka de än vara månde.

Det intelligenta manuset till denna kanadensiska film har förstås skrivits av en kvinna, Karen Walton, medan den vemodiga originalmusiken skapats av Mike Shields. Till detta kommer ett tungt soundtrack från band som Fear Factory, Machine Head och Soulfly. Överlag imponerar skådespelarna, främst då den då 23-åriga (!) Emily Perkins i risig peruk som lillasyster Brigitte/Bea.

Nämnas bör kanske också att man just spelat in två uppföljare, varav den ena är en prequel, nämligen Ginger Snaps 2 och Ginger Snaps: The prequel.