Att det den senaste tiden dykt upp ovanligt många filmer baserade på serier, liksom att ännu fler är på väg, det kan väl inte ha undgått någon. Mestadels handlar det förstås om superhjältar i den klassiska traditionen, men det finns i alla fall ett par notervärda undantag. Jag tänker på From Hell och på denna; baserad på Daniel Clowes kultförklarade serie med samma namn och regisserad av Terry Zwigoff, vilken tidigare gjort sig ett namn med en dokumentär om undergroundserieikonen Robert Crumb.

Filmen handlar om Enid och Rebecca som precis gått ut high school och vars oansvariga leverne och nedlåtande attityd gentemot allt och alla nu konfronteras med vuxenlivets realiteter. I början tycks den följa serien ganska tätt med flera små scener man kan känna igen därifrån, men serien har ingen tydligt sammanhållande handling, vilket man givetvis behöver i en film. Enligt Hollywoods sätt att se det vill säga. (Richard Linklaters Slacker och Kevin Smiths Clerks tycker jag själv är utmärkta exempel på motsatsen.) Lösningen man funnit på är att ta en episod ur serien där Enid och Rebecca ringer in ett falskt svar på en kontaktannons och utveckla denna så att Enid sedan av dåligt samvete bestämmer sig för att försöka fixa en riktig date åt mannen. I serien en skäggig herre i femtioårsåldern, här en smånördig skivsamlare i trettioårsåldern, spelad av alltid duktige Steve Buscemi. Men grundtemat om hur Enids liv långsamt tycks falla samman, då ungdomens fasta punkter försvinner i backspegeln och den egensinnighet som tjänat henne så väl på high school gör henne till en förlorare i vuxenvärlden, det är ändå detsamma.

Eller nåja, inte riktigt. Serien behandlar det faktiskt mycket bättre, med mer allvar och mer känsla. För all del även med betydligt mer svärta. Medan filmen klassas som komedi är serien med sitt tunga vemod snarare en tragedi, och säkert är den allt för dyster för mångas smak. Fast själv tycker jag den är avgjort bättre än filmen, och inte bara för den tätare stämningens skull utan också för att den innehåller fler intressanta karaktärer. Däremot inte på grund av några direkta brister i filmen, vilken jag håller med övriga kritiker om att den är underhållande, även om jag inte fullt ut kan dela deras entusiasm. - Med andra ord bör du läsa serien först (den finns förhoppningsvis på ett bibliotek nära dig) och se filmen sedan!

Men vad tusan har det flugit i de ansvariga på Scanbox, som distribuerar filmen i Sverige? På videoomslagets baksida har man vad som framstår som en serie citat ur filmen, men som inte alls är hämtade därifrån. Och vad är ”Dyrka det negativa” egentligen för en tagline? Fast värre blir det inne i filmen, för översättningen är ett riktigt hafsverk. ”Asshole” översätts t.ex. inte alls, medan däremot ”fuck you”, som ju nästan är en del av vardagssvenskan och väl snart kommer med i Svenska akademins ordlista, översätts. Dålig språkkänsla kallas sådant.