Filmer om hemsökta hus går det milt sagt 13 på dussinet av. Nu är denna film ingen spökhusfilm, utan det handlar istället om en hemsökt båt, vilket inte gör filmen mer originell för det. Filmer som spinner på samma tema är exempelvis den skapligt underhållande Deep Rising samt den stentrista Virus. Men egentligen kan man även räkna in alla filmer som grundar sin story på att en samling människor besöker/utforskar en okänd/övergiven farkost varefter märkliga saker sker, exempelvis sci-fi filmer som hyffsade Event Horizon samt den fantastiskt genomusla Sphere. Det som binder alla dessa filmer samman, tillsammans med andra filmer om hemsökta ting och platser, är att man försöker bygga upp en stämning av krypande skräck genom att inledningvis presentera en kompakt dimma av mysterium som drar till sig ens fullständiga uppmärksamhet. Kraftprovet kommer dock när det är dags att syna korten, dvs. när filmen ska gå från uppbyggnad till att leverera. Det är då, om inte tidigare, det nästan alltid brister.

I Ghost Ship får vi följa hur en käck besättning, ungefär ett halvt dussin till antalet, som på ett mindre fartyg är i full gång med någon form av räddningsaktion. Då uppdraget blir en framgång besöks en pub för att dricka öl, där den "ensamma-Hårda-Kvinnan" tidsenligt är precis lika macho och rapp i käften som sina manliga kollegor. Våra nyfunna vänner får snart sällskap vid bordet av en pilot verksam i norra ishavet som visar upp en flygbild på en stor båt belägen långt ute på Barentes hav. Eftersom den befinner sig på internationellt vatten beslutar sig så våran skara, tillsammans med piloten, att bege sig dit för att dela på det man kan tänka sig få ut av det hela. Väl på plats visar sig båten vara en stor italiensk lyxkryssare som försvann spårlöst för mer än 40 år sedan, och man upptäcker att det inte finns en levande själ på skeppet. För att se över alltsammans så delar man upp sig i mindre grupper (naturligtvis, vad annars?) och vi får korsklippt följa hur de blir vittnen till märkliga skeenden, och ja, filmen försöker naturligtvis göra skäl för sitt namn.

Visst verkar det spännande? Handlingsreferatet är bra lockande, det vill medges. Som jag tidigare varit inne på så faller dock även denna film på att den inte klarar av att leverera varken en trovärdig eller intressant utveckling samt upplösning, och även om den inledningvis väcker ens nyfikenhet och etablerar en spänning så försvinner den snabbt, till stor del p.g.a. att man blottar och klarlägger hotet för tidigt. Är den skrämmande då? Nu är det visserligen väldigt individuellt, men någon genuin skräckstämning infann sig aldrig hos mig. Alldeles för mycket mysrysare över det hela (de pastellrika förtexterna skvallrar om rätt mycket). Sen att samtliga karaktärerna är endimensionella och dialogen fantasilös var rätt väntat. Ett plus i kanten får den dock för den allra första scenen som glädjande nog överraskade mig, och det är väl antagligen vad denna film blir ihågkommen för, den blodiga inledningsscenen.

Nej, avstå från Ghost Ship, och se istället den bioaktuella remaken The ring om du vill bli skrämd på riktigt.