När fransk film är bra är den verkligen grymt bra, och franskbelgiska Gangsters är en av dessa stenhårda höjdare. Richard Anconina spelar Franck Chaievski, en hårdför snut som jobbar undercover bland gangsters. Hans flickvän, den prostituerade Nina Delgado, spelad av suveräna Anne Parillaud som gjorde huvudrollen i en annan kanonrulle, nämligen Luc Bessons Nikita, är liksom Franck snut och tillsammans är de som Bonnie och Clyde, bara med den skillnaden att de arbetar på rätt sida om lagen. Franck har lindat en gangsterboss runt lillfingret och på ett diskotek glider herrarna in i ett bakre rum för att sno diamanter värda 100 miljoner. Gangstern skjuter samtliga i rummet, men när de flyr ut på gatan med diamantväskan dyker det upp ett annat gäng kriminella som börjar beskjuta dem. Ett flertal personer, inklusive gangsterbossen avlider eller skottskadas och strax därefter bryter sig ett gäng snutar in i lägenheten där Franck och Nina har sex i sängen. Paret förses med handbojor och förs till polisstationen, men det finns ett stort problem. Två av poliserna där är korrumperade och själva ute efter diamanterna. Det är Francks sak att avslöja vilka, men han måste göra det utan att avslöja sin täckmantel, och kollegorna på den polisstationen är verkligen inte att leka med.

Gangsters är en brutal actionthriller, snyggt filmad, väl regisserad av Olivier Marchal som har Fiender emellan och MR73 på sitt samvete. Skådisarna är kanon och storyn håller en trollbunden, trots att den egentligen inte är så avancerad, men den berättas delvis med återblickar och har en puls och ett tempo som sitter som en smäck. Replikerna är inte bara en uppvisning i fransk coolhet utan också fullt trovärdiga, och snutarna på stationen där Franck och Nina hamnar är minst sagt vidriga. Inte allihop naturligtvis, men flertalet är inte mycket bättre än buset de är anställda att fånga. De sätter på horor i garaget till stationen, snortar koks, stjäl, misshandlar och är som frustrerade djur i sin enträgna jakt att få sanningen ur sina ”kunder”. Det är hela tiden under filmens gång väldigt svårt att lista ut vilka de två korrumperade snutarna är och när historien får sin upplösning blir man rätt förvånad, så Gangsters är absolut ingen förutsägbar film, även om man periodvis kanske tror att den ska bli det. Men den här thrillern är smartare och skickligare än så och det är en kick att se den.

Olivier Marchal, skådespelare och manusförfattare sedan tidigare, regidebuterar med Gangsters och Marchal som själv varit polis i tio år påstår att han filmat det han själv sett och upplevt. Stämmer det så vill man definitivt inte åka fast för brottslig verksamhet i Frankrike, så mycket kan jag lova. I den här världen existerar inga mänskliga rättigheter för de kriminella, som en polis själv säger i filmen, och övergreppen är såväl av fysisk som psykisk art. Det är hårda bud från början till slut och atmosfären är realistiskt rå och på gränsen till galenskap. Jag gillar Gangsters skarpt. Den är dekadent, vidrig, våldsam och fylld av trovärdiga rollfigurer som alla har sin personlighet. I närmare en timme och fyrtio minuter rusar tiden och handlingen fram och när filmen var slut fick jag god lust att se om den en gång till. Slutscenerna på stranden och uppräkningen av vad som hände de inblandade senare känns inte så originella, men för övrigt är det här en film som får adrenalinet att skena och då den gjordes 2002 kan jag bara hoppas att Marchal får för sig att göra en uppföljare. Det är väl inte särskilt troligt att det sker, men det vore guld värt om det hände. I vilket fall som helst tycker jag att alla som gillar actionthrillers ska se den här för den har verkligen klass och sparkar stjärt rejält. Skitbra film, helt enkelt, och dessutom med läcker filmmusik som förstärker atmosfären och stämningarna. Nu får ni ursäkta mig, för nu ska jag tillbaks till TV:n och se Gangsters ännu en gång.