Vitryssland 1943. 13-åriga Florya gräver desperat efter ett gevär i sanden. Detta gör att han är berättigad att ansluta sig till de partisaner som slåss mot den ockuperande stormakten Tyskland, något hans mor gråtande motsätter sig. Väl ute i skogen bland partisaner och en välklädd, ung kvinna vid namn Glasha ombeds Florya att stanna vid hemmafronten då man saknar ett par rejäla skor till honom. Han och den vackra Glasha nojsar runt i skogen och kriget känns långt borta. Tills de dånande bombplanen hörs i skyn, och skogen förvandlas till ett brinnande inferno. Dessutom blir Florya döv på kuppen, och genom stora delar av filmen hör vi nu samma tjutande ljud som han har i öronen.

De bestämmer sig för att återvända till hans hemby, som tycks övergiven trots varm mat i en gryta. Florya får onda aningar men får helt plötsligt för sig att alla gömt sig på en liten ö ute i ett närbeläget träsk, varför de rusar dit och kravlar desperat i dyngan för att om möjligt ta sig ut till den väntande familjen. Glasha vänder sig hastigt om och ser vad Florya inte såg; alla bybor massakrerade och staplade nakna bakom husknuten. Hon ropar på honom men han hör inget. I stället är han nära att dränka både sig själv och Glasha. På nåt sätt inser han vad som hänt och hans ansikte börjar nu anta ett allt mer förvridet och åldrat utseende. Deras vägar skils så småningom åt, och en förvirrad och förtvivlad Florya irrar planlöst omkring, hungrig och trött. Slutligen hamnar han i en annan by dit nazisterna just anlänt, inte alls illa sedda av lokalbefolkningen för den delen (tyskarna sågs som ett bättre alternativ än Stalin...), och de tror på fullt allvar att de ska få flytta till Tyskland. Några försöker även kommunicera på tyska. Men nån flytt blir det naturligtvis inte, och Florya är den ende som ser varthän det barkar, men förmår inte varna de andra. Befolkningen bränns levande inne i ett av husen, alltmedan SS- och SD-trupperna skrattar gott.

Det råder väl inga som helst tvivel om nazisternas illdåd under andra världskriget, och just den vitryska civilbefolkningen lär ska ha drabbats extra hårt, med hundratals byar nerbrända (ofta brändes en grannby ner som hämnd för attacker från partisaner) och ett par miljoner offer - slaverna var ju också ett av dessa folk nazisterna såg ner på och ämnade utrota. Ändå hade man inga problem med att rekrytera lokala nazister som ofta var rena kriminella, medan andra "bara" var vanliga judehatare. För judehatet, det var (och är) lika starkt i Sovjetunionen som i Nazityskland - och betydligt mer folkligt förankrat. Ändå tycker jag att Gå och se är lite väl magstark, där alla tyskar skildras som svin som älskar att tortera, våldta och döda - samtidigt som de ädla gerillakrigarna bestod av idel nobla gentlemän. Man måste ju skilja på vanliga soldater som slogs i den tyska armén vare sig de ville eller inte - alternativet var arkebusering - och fanatikerna i SS och SD. Och tyska officerare var sällan nazister, i stället tillhörde de som regel adeln och var inte poppis hos Hitler som de betraktade som en simpel korpral.

Men visst är Gå och se ett emellanåt starkt krigsdrama, dock saknar den den tyngd och det kraftfulla budskap jag förväntat mig. I stället svävar den ibland på målet, och Elem Klimov (1933-2003) tycks i sin sista film inte alltid ha vetat vilken inriktning han skulle ha på filmen. Ville han göra en allmängiltig antikrigsfilm, eller ett simpelt hyllningsepos de vitryska partisanerna till ära? Egentligen skulle filmen ha hetat Döda Hitler, vilket några bybor är på väg att göra när de släpar ut en docka av Adolf Hitler ut på en grusväg, och de enda skott Florya avfyrar i hela filmen är när han alldeles i slutet hittar ett porträtt av Hitler och skjuter det i bitar - varpå Hitlers liv rullas upp i journalfilmens form, fast baklänges. Således slutar filmen med ett foto av Adolf Schickelgruber (som han troligen hette då) och hans mor.

På IMDb.com frågar en jänke om krigsscenerna var bra. En annan undrar om nån vet var man kan köpa de vita tröjorna med örnen på som nazisterna bar i filmens slutskede. På en svensk sajt klagar någon över bristande story och action. Infantila frågor - "Gå och se"! svarar jag.