Erik Bäfvings och Magnus Gerttens Guldbaggenominerade Gå loss är inget annat än ett smärre dokumentärfilmiskt mästerverk. Med medvetna och balanserade klipp och återanvändande av ett enda välkomponerat musiktema, vaggar de oss sakta in i den malmöitiska förortsproblematikens helvete. Det här är berättelsen om hip hop-gruppen Advance Patrols uppgång och bitvisa fall; om hur de och deras nära hanterar att gruppmedlemmen Chafic Mourtada en kväll i april 2002 lämnar sin lägenhet och kastar sig framför ett tåg. En självisk handling som efterlämnar inte bara hans unga fru och barn, men även deras andra barn, som hans fru Carla just då väntar.

Under filmens gång får vi så följa deras väg till signing med ett skivbolag, och den bistra frånvaron av mytomspunnen framgång. En utgiven skiva i dagens musik-Sverige innebär inte ekonomiskt oberoende för all evig framtid, en glassande tillvaro med ett oändligt antal villiga brudar eller total lycka. Världen är inte sådan - något som gruppmedlemmarna snabbt blir varse om. De är, som en av dem själva säger, fortfarande gangstas. De är fortfarande arbetslösa och frustrerade - utanför samhället. Till och med på sin egen releasefest känner de sig utanför - ständigt en produkt, ett event, något som är underfundigt för stunden. Men ständigt på andras villkor.

Glöm Lilja forever. Är det någon film med syfte att visa dagens Sverige, som borde visas för landets skolungdomar, så är det Gå loss.