Fyren/Atlanten (2005)
![]() |
|
| Regi | Jan Röed, Kristian Petri, Magnus Enquist |
|---|---|
| Manus | Kristian Petri |
| Medverkande | Krister Henriksson, Max von Sydow, Thordur Halldorson, Fredrick Otto Thomas, Masaaki Izumi, Mervyn White, Peter Dennert, Marianne Brus, Renzo Fiorentini, Hans Uter, Nejy Dantas, Jose Trigeiro, João Quaresma, Vera Duarte, Nasia Gomi, Alan Holle, Peter Cowen |
| Genre | Dokumentär |
| Biopremiär | 2000-02-25 |
| Dvdpremiär | 2005-05-13 |
| Skribent | Magnus Johansson |
| Betyg | |
| Publicerad | Onsdag 11 maj 2005 |
Resan börjar på Island men går snart vidare till Azorerna och de torra Kap Verde-öarna. Därefter till den isolerade St. Helena där Napoleon satt fången. Den avslutas i ett övergivet gammalt norskt valfångarsamhälle på ön Sydgeorgien inte långt från Antarktis. Under vägen samtalas det med olika intressanta personer. På Azorerna med en av världens främsta whiskeysamlare, på St. Helena med en man som blev berömd genom att, under apartheidtiden, stjäla ett par besökande sydafrikanska politikers yacht och segla den till Brasilien. Några personer sjunger också traditionella sånger för filmteamet.
Personligen fascineras jag inte minst av besöken på St. Helena och Sydgeorgien, eller närmare bestämt av den nästan obegripliga isolation dessa platser mer eller mindre av nödvändighet befinner sig i och som präglar dem. St. Helenas enda riktiga kontakt med omvärlden är en båt som reser mellan Storbritannien och Sydafrika sex gånger om året. Sydgeorgien är numera obebott, sånär som på sjölejon och pingviner.
Den något senare Fyren är i formen mycket lik Atlanten, för teamet bakom är detsamma bortsett från att Krister Henriksson nu står för berättarrösten istället för von Sydow. Fast här besöker man fyrar och inte öar, och resan sträcker sig denna gång över nästan hela jordklotet. Eftersom jag till skillnad från Petri aldrig funnit fyrar så där överdrivet fascinerande var mina förväntningar dock måttliga. I efterhand håller jag den ändå för att vara den bättre av de två filmerna.
Det börjar med ett besök vid världens äldsta bemannade fyrtorn, beläget vid den galiciska kusten utanför La Coruña och uppfört ungefär år 60 f.Kr. Bland de många andra fyrar som sedan besöks kan nämnas den 117 meter höga fyren vid Genuas hamn, en fransk fyr som en gång i tiden även fungerade som kunglig bostad och flodfyrar i Amazonas. På många håll får fyrvaktare berätta om sina erfarenheter av ett yrke som tycks vara på väg att dö ut överallt utom kanske i Sydafrika och Indien. Och har de historier om spöken i fyrarna att dela med sig av så återges de med förtjusning. I Sverige berättar en pensionerad kvinnlig fyrmästare om livet på en liten ö i utkanten av Stockholms skärgård. Men allt är inte fokuserat på fyrarna i sig själva och deras omedelbara närhet. I Maine i USA besöks en firma specialiserad på fyrsouvenirer som har över 10.000 produkter i lager, inklusive duschförhängen, toapapper och nappflaskor med fyrtorn på – och bäst av allt: hundkex formade som sådana. I Japan görs en avstickare till ett fascinerande bergstempel som inte har någon riktig fyranknytning alls.
Det är bara att tacka och ta emot när Sandrew Metronome nu ger oss dessa två fantastiskt vackra och intressanta dokumentärer till priset av en. De är kanske inte perfekta nog för toppbetyg, men jag hoppas ändå att ingen med den minsta nyfikenhet på världens underbara mångfald missar dem.
(Till sist kan jag för den som efter att ha sett Atlanten vill veta mer om livet på detta havs öar varmt rekommendera en bok som heter just Atlantens öar och är skriven av Tord Wallström.)
Skriv kommentar till “Fyren/Atlanten”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.
.jpg)




Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl