Mitt emellan två världskrig, i en tid som präglades av världsdepressionen, klättrade en jätteapa upp mot toppen av Empire State Building och skapade en filmklassiker år 1933. Det är inte alla filmer som blir klassiker lika snabbt som King Kong; samma år kom bröderna Marx Fyra fula fiskar, men publiken vid den här tiden var inte mottaglig för en sådan vild satir om diktatorer, och filmen blev varken en kritiker- eller publiksuccé. Det var först när popkulturens ungdomar i Vietnamkrigets skugga upptäckte Fyra fula fiskar som filmen blev populär och upphöjdes till den klassiker filmen är idag. Många har utnämnt Fyra fula fiskar till världens roligaste film, och jag är böjd att hålla med. Det finns i alla fall ingen film som är så fullspäckad med skämt. Det är en veritabel skrattfest som man kan se hur många gånger som helst.

Första gången jag såg Fyra fula fiskar var på en matiné i mitten på 70-talet. Redan då fick jag hålla till godo med en sliten kopia. Nu finns det perfekta och nyrestaurerade svenska kopior av filmen, och den har nypremiär på biograferna Sture i Stockholm och Fyris i Uppsala. Det är bara att tacka Filminstitutet som valt att ha med filmen bland sina nyrestaurerade klassiker, så att vi får en möjlighet att se filmen i en biosalong med bra ljud och bild på samma sätt som publiken 1933. Fyra fula fiskar trotsar all logik. Det händer hela tiden oväntade saker och intrigen är egentligen av underordnad karaktär; filmen utspelar sig i den lilla republiken Freedonia som har drabbats av ekonomisk kris. Den rika änkan Mrs Teasdale (Margaret Dumont) är villig att låna ut de 20 miljoner dollar som landet behöver, med förbehållet att landets president avgår och ersätts av Rufus T. Firefly (Groucho Marx). Den nye presidenten skapar omedelbart kaos i Freedonias politiska ledning, men det spelar mindre roll eftersom han blir så populär bland folket att deras missnöje med landets regering försvinner. Den revolution som grannlandet Sylvania underblåst kommer därför aldrig igång vilket förargar Sylvanias ambassadör Trentino (den alltid lika sofistikerade Louis Calhern) För att få bort Firefly från makten skickar han sina spioner Chicolini (Chico Marx) och Pinky (Harpo Marx) till Freedonia. Med marxistisk logik slutar deras uppdrag med att Chicolini lyckas med att både ställas inför krigsrätt för spioneri och bli Freedonias nye krigsminister. När Trentino förolämpar Firefly genom att kalla honom uppkomling är ett krig mellan de båda länderna ett faktum.

Bröderna Marx kom från samma vaudevilletradition som Charlie Chaplin, Buster Keaton och Helan och Halvan. Till skillnad från dessa komiker växte inte bröderna Marx popularitet fram genom stumfilmen. I stället lyckades de slå igenom på Broadway med hjälp av populära revyer. Deras verbala humor passade utmärkt för ljudfilmen och Miljonärernas paradis från 1929 var en filmversion av deras första succé på Broadway. Mellan 1929 och 1933 spelade de in en långfilm per år för Paramount. Det är dessa fem man ska se om man vill se bröderna Marx filmkonst i sin renaste och mest anarkistiska form. Därefter slutade Zeppo som aldrig hade någon framträdande roll i bröderna Marx filmer, medan de övriga lockades över till storbolaget MGM som polerade upp filmerna med klara intriger, vackra kärlekspar, musikaliska mellanspel och klart definierade skurkar. Även om En galakväll på Operan från 1935 och En dag på kapplöpningarna från 1937 är bra och mycket roliga filmer saknar dessa den galenskap som lyfter Fyra fula fiskar till oöverträffade komiska höjder. Det som gör Fyra fula fiskar så lysande är den stora variationen på skämten, varav många bara levereras i förbifarten. Filmen är som ett framrusande expresståg fylld av så mycket skämt att man omöjligt kan uppfatta alla första gången man ser den. Till och med filmens musikalnummer är otroligt roliga och filmen igenom är alla bröder oerhört inspirerade, så här finns klassisk slapstick av bästa sort, mängder av vassa one-liners, ordlekar, parodier på amerikanska frihetshjältar och fullt av galna vändningar. Dessutom får publiken se Groucho i tre upplagor, vilket leder till att Harpo så småningom agerar Grouchos spegelbild. Bara den sekvensen är värd hela entrén.