Nicole Kidman är otroligt uttrycksfull och trovärdig i sin roll som amerikanska fotografen Diane Arbus. Kidmans kroppsspråk, minerna och de enskilda blickar hennes ögon sänder ut i den här filmen säger mer än tusen ord. Robert Downey Jr å sin sida har i stort sett enbart ögonen att uttrycka annat än repliker med, då han spelar den varulsvsliknande grannen Lionel Sweeney. Det enda som egentligen syns av mannen bakom pälsen, alternativt maskerna, fram till helkroppsrakningen, är just blicken. Fur: ett fiktivt porträtt av Diane Arbus är en fascinerande kärleksfilm och ett intressant porträtt av en hemmafru som på 50-talet gör karriär som fotograf. Filmen försöker inte återge någon realistisk verklighet och har inte till uppsåt att dokumentera Arbus liv i sin helhet, utan mixar istället faktiska händelser med fantasi och lyckas på så vis ge en mycket mänsklig, levande och fascinerande bild av kvinnan som ursprungligen bara är en vanlig hemmafru med man och två döttrar i en lägenhet i New York. Vad som sedan är verkligt eller fiktion får var och en tolka som han/hon vill.

Maken Allan Arbus (Ty Burrell) arbetar som kommersiell fotograf och Diane assisterar honom, medan hennes rika föräldrar, som ironiskt nog är i just pälsbranschen, supportrar honom ekonomiskt. En kväll upptäcker Diane en maskerad man som flyttar in i våningen över hennes. När hon får stopp i avloppsrören i köket på grund av en massa hår och där hon också hittar en dörrnyckel söker hon kontakt med främlingen. Hon tar med sig sin kamera och knackar på men grannen mår inte bra och ber henne att återkomma nästa kväll istället. Till sin make säger Diane att hon tänker starta ett projekt som går ut på att fotografera grannarna i huset, men istället för att söka upp och fota de övriga blir hon kvar i Lionels lägenhet och ett vänskapsförhållande inleds som med tiden utvecklas till något mer än så. Lionel introducerar Diane för sina vänner som består av dvärgar, en jätte, en kvinna utan armar, transvestiter, en enäggstvilling och andra människor som utmärker sig utseendemässigt och Dianes förut så konventionella liv bär plötsligt iväg till miljöer som inte alls påminner om den hon är van vid. Bara en jämförelse mellan hennes och makens överklasslägenhet och den fantasifullt inredda lägenhet hypertrichosis-sjuke Lionel bor i skapar extrema kontraster.

Diane Arbus levde ett rätt kort liv. Hon föddes 1923 och avled 1971, men kom under sin livstid att förändra den amerikanska fotokonsten med hjälp av sin innovativa teknik och sina okonventionella fotoobjekt. I Fur: ett fiktivt porträtt av Diane Arbus får vi inte följa henne så långt, utan den här filmen uppehåller sig vid kontakten med Lionel Sweeney, men det räcker väl för att skapa ett intresse för den verkliga Arbus och hennes fotokonst. Å andra sidan kan man nöja sig med att njuta av detta lilla magiska stycke film för vad det är: en intressant och inspirerande kärlekshistoria, en välgjord film med utmärkta rollprestationer och en fantasifull inblick i ett liv med en sällsynt sjukdom. Tolkningen är fri, men vill man kan man läsa in rätt mycket i den här filmen, och en av frågorna den ställer är förstås hur mycket utseendet spelar roll i en kärleksrelation och om skönhet verkligen alltid måste vara av konventionell art. I vilket fall som helst är Fur: ett fiktivt porträtt av Diane Arbus en väldigt givande och intressant film som känns mycket kortare än de nästan två timmar som den utspelas.