London, år 1888. Det brittiska imperiet är välmående och ligger inte i krig, men ondskan briljerar på hemmaplan. Jack The Ripper terroriserar Londons East End med grymma mord på prostituerade. Han är en mystisk man som dyker upp som en demon, slaktar en oskyldig kvinna och skär ut hennes organ för att snabbt och smidigt försvinna spårlöst in i natten, en mytomspunnen mördare utan identitet.

Inspektör Fredrick Abberline vid Londonpolisen sätts på fallet där en fattig, prostituerad kvinna har hittas mördad i en smutsig gränd i Whitechapel-kvarteren. Några misstänkta hallickar ringas in men Abberline känner snart på sig att det inte är en vanlig flåbuse som ligger bakom brottet, snarare en utbildad man med stora kunskaper om anatomi och medicin. Han blir genast motarbetad av polismästaren som tror att judiska slaktare är ansvariga och tillåts inte att gå vidare med sin ”gentlemannahypotes”.

Abberline kommer i kontakt med drottning Victorias hovläkare, Sir William Gull som han konsulterar om Ripper-fallet. Gull föreslår att mördaren burit med sig en obduktionsväska med diverse operationsinstrument för att metodiskt skära ut organen på offret. Snart hittas ytterligare en kvinna, därefter följer två till. Abberline letar efter mördaren bland Londons societet och upptäcker efter noggranna undersökningar ett spår som leder rakt in i det brittiska kungahuset. Har de fyra kvinnorna fallit offer för en kunglig konspiration, eller finns mördaren bland Whitechapels invånare? En ung kvinna, Mary Kelly, blir Jack The Rippers nästa måltavla, ska Abberline hinna avslöja sanningen om brottshistoriens största och mest komplicerade mordgåta innan det är för sent?

Vem som helst kan se att mysteriet med Jack The Ripper är en fantastisk grundhistoria till en thriller. Uppskäraren är utan tvekan den ultimata filmskurken.

Det finns många teorier gällande Jack The Rippers identitet; han är i mångas ögon en mentalsjuk polack, i andras ögon en regeringsagent på uppdrag av det viktorianska hovet, eller till och med en kvinna. I Bröderna Hughes’ senaste film, From Hell, presenteras ännu en teori med konspiratoriska förgreningar långt upp i det brittiska statsskicket, här föreslås det till och med att självaste drottning Victoria hade ett finger med i spelet. Men liknande teorier finns det gott om; denna är bara en i raden, dock en av de populäraste. Konspirationer framstår alltid som kittlande och fungerar därför, dramaturgiskt sett, mycket bra på film, oavsett vilket årtusende historien utspelar sig i. Ett lysande exempel på detta är Oliver Stones JFK från 1991.

(Baserad på den tecknade serien med samma namn, av Alan Moore, är det lätt att tro att From Hell har en ganska unik story. Men nästan exakt samma historia filmades redan 1988 av David Wickes med Michael Caine i huvudrollen som Fredrick Abberline, en av de tre Scotland Yard-poliser som utredde morden 1888.)

Filmens scenografi och kameraarbete är fantastiskt, om inte spektakulärt. De två regissörsbröderna lyckas mycket bra med att förflytta sin publik från ett energiskt 2000-tal till det händelserika året 1888. Man får en verklig och genuin känsla av att verkligen befinna sig i Londons Whitechapel-kvarter där Jack The Ripper fortfarande hemsöker gatorna. Tillsammans med Tim Burton är bröderna Hughes några av de få som verkligen lyckats med att lyfta fram Johnny Depps kvalitéer på den vita duken; Depp befinner sig långt ifrån de tråkiga och smått stereotypa karaktärer han ofta tilldelas och hans tolkning av kriminalaren Abberline påminner i mångt och mycket om Depps figur, Ichabod Crane i Sleepy Hollow (Tim Burton, 1999). Ian Holm (Sagan om Ringen, Another Woman) är också väldigt bra som hovläkaren, Sir William Gull.

Jag tänker inte sticka under stol med att detta är en väldigt våldsam film, en osedvanligt grisig film dessutom där blodet stänker kors och tvärs. I många fall skulle detta ha försämrat filmen, men här gör den bara historien mer trovärdig och starkare. Ett tungt soundtrack med bland andra Marilyn Manson bättrar på filmen ytterligare. Vad filmen ändå faller ganska präktigt på är att upplösningen blir alldeles för spekulativ och konspiratorisk, så till den milda grad att teorin helt enkelt inte håller till slutet.

Låt mig avsluta med ett påpekande gällande filmens titel; ”From Hell” var Jack The Rippers signatur i ett av de brev som, troligtvis, mördaren skickade till Scotland Yard.

Lita på mig när jag säger detta: From Hell är ett måste för filmåret 2002.