Ayatollah Khomeini tar makten i Iran och ungefär samtidigt fängslas två direktörer från det amerikanska dataföretaget EDS, helt utan anledning. Myndigheterna vill ha 13 miljoner dollar för att frige direktörerna Paul Chiapparone (Louis Giambalvo) och Bill Gaylord (Jim Metzler), men tänker inte släppa dem ändå om de får pengarna. VD:n på EDS, Ross Perot (Richard Crenna), lyckas inte lösa situationen via diplomatiska kanaler, så till slut finns det bara en utväg kvar: att kalla in ex-generalen och krigsveteranen Arthur E. ”Bull” Simons (Burt Lancaster) och låta honom få fria händer. Tillsammans med ett gäng utvalda amerikanska hjälpredor tar man sig in i Iran och kuppen mot fängelsebyggnaden planeras, men gruppen stöter snart på problem och måste fundera i andra banor. Den unge iraniern Rashid (Esai Morales), som när USA-drömmar, blir allt viktigare för ”Bull” Simons och hans män. Det gäller nämligen inte bara att få ut fångarna, de ska dessutom lyckas ta dem hem till USA helskinnade, vilket inte är någon barnlek. Fritagningen är en miniserie, skapad för TV och sändes ursprungligen 1986. Vid den tiden var Burt Lancaster en gammal man. Åtta år senare avled skådespelaren.

Fritagningen är baserad på Ken Folletts bästsäljande bok och den över tre timmar långa TV-serien är uppdelad på två DVD-skivor. Serien Emmy-nominerades, men jag är inte särskilt imponerad av den. Delvis är det en periodvis smått seg film med alltför mycket snack och lite action, och delvis känns den väl snäll och tandlös med dagens mått mätt. Kanske hade jag tyckt bättre om serien om jag sett den när den kom, men jag betvivlar att jag i så fall hade haft några starkare minnen kvar av den. Det här är helt enkelt en rätt konventionell action-thriller med en åldrad, halvtrött och energibefriad Lancaster i huvudrollen. Crenna utför som oftast sitt jobb, men imponerar inte direkt, och Morales rollfigur är nästan löjligt Amerikavänlig. Han riskerar gång efter annan sitt liv för jänkarna, utan att begära någonting tillbaka i form av egen vinning, och det känns ju inte överdrivet trovärdigt. Stämningen, som med tanke på handlingen borde vara spänd och laddad, är istället rätt godmodig. Oavsett vilka faror gruppen ställs inför så tycks de ta det hela med ro och när människor i samband med frigivningen och dess uppror skjuts ihjäl, sitter Simons och en annan snubbe i skydd och tittar på, skjuter ner en beväpnad vakt då och då som om de ägnade sig åt lerduveskytte, och tycks inte alltför engagerade i att människor stupar runt omkring dem.

Det är inte så illa att man bör undvika Fritagningen, men man bör hålla i minnet att serien har ett gäng år på nacken och således får man ta den för vad den är. Det som ansågs spännande och rafflande förr behöver nödvändigtvis inte upplevas så idag. Tekniskt sett kan det meddelas att textningen upphör mot slutet av första disken. Om det bara gäller mitt ex eller samtliga vet jag inte. Det är också ganska otydligt när de enskilda avsnitten börjar och slutar, och i början av andra disken återkommer de sista sju minuterna från första disken, helt i onödan. För övrigt har Fritagningen den kvalitet man kan förvänta sig av en TV-serie från 80-talet, men nog hade den mått bra av en tajtare klippning. Andrew V. McLaglen som var aktiv regissör mellan mitten på 50-talet och fram till slutet av -80 har regisserat denna och han har även många biofilmer på sitt samvete. Några kända exempel är De vilda gässen från -78, Chisum från -70 och Bandolero från -68. Den välkända westernserien Gunsmoke som han regisserade de flesta avsnitten av på 50-talet bör naturligtvis också nämnas. Fritagningen är knappast McLaglens största gåva till eftervärlden, och detsamma gäller de större skådisarnas insatser här, men känner man för en lite lagom underhållande och lite lagom vänlig actionfilm utan djupare förankring i känslolivet så varför inte? Lite uttråkad blir man ibland, men man somnar åtminstone inte.