Mrs. Vorhees tjatar på Jason att vakna upp för fan och straffa ungdomarna på Elm Street, då de varit stygga. Ni vet, hånglat och hållt på. Fast egentligen är det Freddy i fru Vorhees skepnad som luras. Han lever ju på ungdomarnas fruktan, men nu har det gått nio år sen han härjade sist, varför han är bortglömd. Och är man bortglömd är man inte heller fruktad. Så nu måste han ordna detta via Jason, som raskt skrider till verket som bara han kan.

På 1428 Elm St. pågår det som alltid pågått på Elm St (som är ett lika vanligt gatunamn i USA som Storgatan här), nämligen att stöddiga, kåta killar och storbystade, kåta tjejer "umgås". Det krökas och det gökas, och det gillar inte Jason, vilket faktiskt får sin förklaring senare i filmen. Fred delas i två bitar när Lea duschar, originellt. Ha sex och sedan dö! Och sen drar den gamla, vanliga Freddyvalsen igång. Ungdomar som nickar till attackeras av Freddy, som dock är alltför svag för att kunna strimla dem ordentligt. Så Jason får fortsätta göra jobbet åt honom tills folk lärt sig veta hut. När ett rejvparty ordnas ute i ett majsfält rockar Jason därför loss rejält och dansar en ny dans, machete, med kidsen. Och när Jason bjuder upp till dans tackar man inte nej. Body count: ett halvdussin?

Freddy kommer snart igång när de resterande ungdomarna så småningom och obarmhärtligen somnar, och handlingen förflyttas till ett närbeläget mentalsjukhus där en regelrätt envig mellan Freddy och Jason uppstår. Nu när Freddy vuxit sig stark, vill han ha sina mordoffer för sig själv. Denna giganternas kamp borde blivit något alldeles speciellt (David Goyer var med och skrev om manus i slutändan), men liknar mest ett flipperpspel, och Freddys dåliga vitsar har man hört förr, känns det som. När Jason ligger utslagen en stund (alltför lång stund), får vi en titt in i hans psyke och plötsligt befinner vi oss på Camp Crystal Lake i mitten av 1950-talet, och vi får se hur ett gäng plågar den stackars Jason, lätt vanställd, som inte ser nån annan utväg än att smita ut i sjön. Han drunknar, och allt sker medan lägerledarna var upptagna med att hångla - därav hans hat gentemot dessa. OK, det visste vi innan, men nu skildras historien i en återblick. Intressant.

Sen fortsätter allt som förut, med en Freddy som spetsar, torpederar och sprättar stackars Jason, som bara rister till lite och fortsätter hugga med macheten som en jävla slåttermaskin. Freddy är fruktansvärt tråkig i denna film (liksom i de flesta i Elm Street-serien), och det är rätt trist att hela tiden höra honom kalla tjejerna bitch och whore. Jason är ingen muntergök han heller, och hur kul är det att se honom i film efter film hugga ihjäl folk med en machete? Nä, tacka vet jag de gamla filmerna, där han hade lite fantasi vid val av mordvapen. Och man tycker nog att två grabbar som mördat och härjat i 17 filmer (fast denna film händer förstås långt innan Jason X) under 23 år borde kunnat rocka som fan i en gemensam film, men denna film rockar inte ett dugg (den buggar på sin höjd), och bara de allra mest entusiastiska bör ens fundera på att köpa DVD:n (som släpptes för en vecka sen) för dyra pengar från USA. Se den på Femman om fem år i stället, gratis!

En av tjejerna i filmen, Kia, spelas i alla fall av Kelly Rowland från Destiny’s Child, och Jason spelas för första gången av den 110 kg tunge och 197 cm långe Ken Kirzinger, vilket orsakat en del gnäll. Kane Hodder spelade ju mördaren i hockeymask i flera filmer och lär ha varit en av de drivande krafterna bakom denna film, och innan dess var han stuntman i ett par av filmerna i Fredagen den 13:e-serien. Kirzinger var förresten både statist och stunt coordinator på Jason takes Manhattan. Mannen som regisserade den allra första Fredagen den 13:e 1980, Sean S. Cunningham, är tillbaka som producent, vilket han var för de två förra också.

Slutsegrare? Den enastående produktive nyzeeländaren Grame Revell, som i vanlig ordning skapat underbar filmmusik (vilket han gjorde redan på 1970- och 80-talen, när han hade sitt rockband SPK, som ju kunde betyda allt från Seppuku och Sozialistische Patienten Kollektiv till Surgical Penis Klinik), något han gjort ända sen debuten med Lugnt vatten 1989. Se upp för Freddy vs. Jason 2, som redan är inplanerad med samme regissör (Ronny Yu från Hong Kong)!