Neil LaBute (f. 1963) gjorde en hyfsad succé med sin långfilmsdebut Män emellan 1997, där förre collegepolaren Aaron Eckhart spelade en kvinnohatande karriärist i ett större bolag som, i brist på bättre tridsfördriv i väntan på nästan befordran, bestämmer sig för att, tillsammans med en någorlunda likasinnad kollega (spelad av Matt Malloy) dejta en halvdöv sekreterare på kontoret (båda två samtidigt), bara för att sen dumpa henne. Fast det går förstås inte riktigt som de från början tänkt sig i denna svartsynta komedi...

Den prisbelönta Män emellan, som LaBute spelade in för under 200.000 kronor, blev en massiv kritikersuccé och drog in över 20 miljoner kronor. Sen dess har LaBute, som egentligen är pjäsförfattare från början, gjort både dyrare och sämre filmer, och haft en respektabel Hollywoodframgång med Betty tur och retur med Renée Zellweger (2000). I fjor återvände han så till det lilla formatet med Förvandlingen, baserad på hans egna pjäs In the shape of things, som gick i London 2001. De fyra huvudrollerna är för övrigt desamma som på scen. Ramhandlingen påminner också om den i Män emellan, fast här är det lite av ombytta roller.

Adam träffar konststuderande Eveleyn på muséet där han extraknäcker då hon är på väg att protestspreja över ett censurlöv som av museiledningen placerats på ett strategiskt ställe på en staty av en naken man. Han förmår sig inte avbryta hennes aktion, och redan här avslöjar sig Adam som en velig mes som Evelyn hur lätt som helst lindar runt sitt lillfinger. Förvandlingen kan börja. Evelyn får Adam att, utan att ens be om det, ändra frisyr, gå ner i vikt, byta glasögon och anlägga en något mera hipp klädstil. Förvandlingen från förslappad hösäck till sportig, konstintresserad (eller...?!?) collegeungdom går raskt, och snart har han till och med opererat näsan för hennes skull. När hon ber om det ultimata offret, att välja mellan henne och hans två bästa vänner, Philip och Jenny, har han inga större problem med sitt val. Detta trots att han egentligen är kär i Jenny, något han varit sen gammalt - och kärleken är dessutom besvarad, vilket han är medveten om!

Historien är förstås inte särskilt trovärdig då den går lite för långt, men det är väl inte heller riktigt meningen. Filmen bygger helt på dialog, och även om kameran inte är lika statisk som i Män emellan, är det inte några större överraskningar som bjuds. Paul Rudd är å andra sidan fenomenal som den hunsade, stackars Adam som är beredd att förnedra sig i princip hur mycket som helst för att få behålla sitt livs första tjej. Evelyn spelas av Rachel Weisz från bland annat Mumien och Envy, och hon är riktigt obehaglig som den manipulativa konstnärsstudenten Evelyn, som är beredd att gå rätt långt för sitt examensarbete. Slutet på filmen kommer därför som en självklarhet, men känns ändå minst sagt överdrivet, och även om detta ska föreställa en komedi, fastnar skrattet i så fall i halsen.

Ars longa, vita brevis. Konsten är lång, livet är kort...