Den här smarta och mörkt snygga thrillern handlar om schizofreni, barnmisshandel, mord på tjugosju människor och slumpmässigt utvalda offer. Claude (Sylvie Testud, som så väl spelade Francoise Sagan i Bonjour Sagan) är en ung kvinna som med hjälp av tärningskast avgör allt hon ska göra. Även när hon ska döda någon eller ej är det tärningarna som beslutar åt henne. Efteråt minns hon inte vad hon har gjort och då domstolen får problem att döma henne skickas hon till en psykiatrisk klinik. Det måste utredas om hon är psykiskt sjuk på riktigt eller om hon bara spelar. Hennes läkare har problem att lösa faller och kallar in sin kollega Brennac (Lambert Wilson från Matrix-filmerna, Babylon A.D. och Flawless bland andra) till hjälp. Samtidigt som vi får följa Claude och hennes utveckling på hispan får vi i tillbakablickar se hennes sista vecka i frihet med morden hon utför, hur polisen söker och finner, samt en kort sekvens från domstolen. Brennac dras in i den farliga labyrint – den engelska titeln till Flickan som kastade tärning är just Labyrinth – som en mänsklig hjärna kan utgöra och en sak är säker: den här filmen slutar inte som man tror att den ska göra.

Den franska originaltiteln till Flickan som kastade tärning är Dédales och den är regisserad av René Manzor som har skapat en mångbottnad thriller med oväntade kast. Och då syftar jag inte på tärningskasten i sig, utan på händelseförloppets alla förändringar. Man tror att det man ser hända är vad som sker och att man har koll på de två huvudpersonerna och deras psyke, men likt en spiral följer man dem ner i den psykiska labyrintens avgrunder, för att i slutet få en förklaring som man ursprungligen inte kunnat ana sig till. Man får så småningom full förståelse för Claude och Claudes handlingar, man får stifta bekantskap med alla de personligheter som Claude är uppfylld av och man får även inblick i den skrämmande barndomen. Till och med de försvunna liken dyker så småningom upp, och under resans gång är det lätt att bli förvirrad, men handlingen lämnar ingenting till slumpen. Jag är övertygad om att Flickan som kastade tärning i slutänden tillfredsställer alla som gillar oförutsägbara thrillers då denna film verkligen är genomtänkt och presenterad på ett bra sätt.

Skådespelarna, och främst då Lambert Wilson och Sylvie Testud, är mycket övertygande i sina roller, och här finns en del riktigt vackert filmade nattliga sekvenser i regnet i Paris. Flickan som kastade tärning må vara en mörk film på många sätt, men det är ingen stilistisk uppvisning som tar udden ur handlingen och dess djup. Däremot håller den sin atmosfär intakt, vilket gör att den känns tät och tajt, utan en massa onödiga scener som tar handlingen ur dess banor. Jag uppfylls av känslan att René Manzor vet exakt vad storyn kräver och hur den bör presenteras, så regissören lär med all sannolikhet inte ha låtit någonting avgöras av slumpen såsom filmens huvudpersoner gör. Tvärtom är detta en knivskarpt presenterad historia som jag uppmanar alla fans av psykologiska thrillers att se. Tyvärr medföljer inget bonusmaterial, men å andra sidan talar filmen för sig själv och det är tveksamt om några intressanta sanningar hade framkommit via intervjuer med de inblandade eller via någon bakom-kameran-dokumentär. Däremot kunde det ha varit lite kul att höra hur Wilson och Testud agerat för att hitta sina rollfigurers personligheter. Hur som helst: se Flickan som kastade tärning när ni vill ha en intensiv filmupplevelse, men bered er samtidigt på en resa som både är våldsam, otäck och fascinerande.