Året är 1665. I stormakten Holland (officiellt erkänd som suverän nation först 1648), måste Griet (Scarlet Johansson) lämna hemmets trygga vrå ute på landet och ta tjänst som piga inne i den lilla staden Delft (nära Haag). Hon hamnar hos konstnären Johannes Vermeer (Colin Firth), där hon sätts att utföra alla de vardagliga ting som ett hushåll med fem barn och ett sjätte på väg kräver.

Snart får hon förtroendet att städa den store konstnärens ateljé, och Vermeer kastar strax lystna blickar efter gräbban, något som inte går hustrun obemärkt förbi. Familjen plågas av ständiga, ekonomiska problem, och Vermeer är ingen snabb målarkludd. De få tavlor han skapar säljer han till mecenaten van Ruijven (Tom Wilkinson), en rik skitstövel som Vermeer tycks förakta. Men man får inte vara fattig och stolt, så han fortsätter måla tavlor på dennes beställning, och när det inte längre inkommer några beställningar bjuds han in till hemmet på fest, och Vermeers svärmor, inneboende i hushållet, manipulerar och fjäskar för van Ruijven så att han beställer ett nytt konstverk. Officiellt en bild av standartyp, medan det inofficiellt ska målas en tavla med Griet som motiv. Och som grädde på moset vill  han gärna kladda lite på motivet också.

I Vermeeers hem får Griet det allt svårare, inte bara med den kåte van Ruijven, utan med både den svartsjuka hustrun och de äldre barnen, som alla vill ha bort henne därifrån. Men Vermeer tar henne i försvar, och han målar av henne med hustruns pärlörhängen i smyg. Griet tycks besitta en förståelse för Vermeeers sätt att tänka och måla som hustrun inte gör. Hennes far, förstår vi i inledningen av filmen, har själv varit målare, men är nu för sjuk för att kunna måla. Och intrigerandet forstätter i huset Vermeer. Alla drar i Griet, till och med svärmodern som inser att familjen får svälta om svärsonen aldrig blir klar med Flicka med pärlörhänge, som tavlan kommer att heta.

Filmen är lika vacker som tavlan i fråga (Johannes Vermeer, 1632-75, räknas idag till de holländska giganterna), som numera hänger på museum i Haag, och man har verkligen bemödat sig med att försöka återskapa 1600-talsmiljön i småstaden Delft. Mycket av filmens intrigerande avspeglas i Griets uttrycksfulla ansikte, och Scarlett Johansson är ju inte en av alla dessa unga flicksnärtor som svämmar över amerikansk film numera, utan en välutbildad skådespelare som gjort teater sen barndomen och bland annat studerat på den store Lee Strasbergs Theatre Institute for young people. Det är därför ingen tillfällighet att denna mångsidiga skönhet, som fyller 20 nästa månad, snart kommer att synas i så vitt skilda filmer som komedin Synergy, Mission: Impossible III, Woody Allens nästa (efter Melinda och Melinda) och Michael Bays kommande sf-film The island, tillsammans med Ewan McGregor. Är det förresten nån mer än jag som tycker hon ser finsk ut? Men trots namnet Johansson är hon faktiskt av dansk (och polsk) börd.

Flicka med pärlörhänge är en helt påhittad historia och är inte de stora gesternas film. Den rekommenderas inte dem som söker halvannan timmes action, utan detta är en film som utspelar sig till lika delar på TV-skärmen och i sinnet. Tune in, turn on - och njut!

Fotnot: se den riktiga tavlan här! Notera hur pärlan liksom lyser upp den annars skuggade kinden.