Det är uppdukat till fest på det stora lantgodset i den danska högsommaren då familjefadern och patriarken Helge Klingenfeldt fyller 60 år. Vänner, bekanta, barn och barnbarn samlas till det stora kalaset. Födelsedagsbarnet kallar in den äldste sonen Christian på sitt arbetsrum och ber honom hålla ett tal till syskonens nyss avlidna syster Linda.
Hummersoppan serveras och Christian reser sig för att hålla sitt tal, ett tal som ingen hade räknat med, där Christian anklagar sin far för sin tvillingsyster Lindas självmord och berättar hur fadern förgripit sig på dessa två under deras barndom. Några sätter soppan i halsen, andra reagerar knappt och festen fortsätter som vanligt. Gång på gång försöker Christian få festdeltagarna att inse den dystra sanningen, men syskonen Michael och Helene försöker tysta ner det hela samt den likgiltiga modern Else. Men till slut raserar även deras förljugna verklighet och syndabocken hamnar till slut i skamvrån.
Filmen håller publiken i ett järngrepp och växlar mellan tragik och komedi. Det är filmat med en skakig handkamera enligt Dogma-principen som egentligen förbjuder det mesta inom modern filminspelning som exempelvis ljussättning, musik, studiobyggen o s v. Detta gör att skådespeleriet står i centrum och att det hela känns så verkligt. Skådespelarna är lysande och ter sig obekymrade i närvaron av kameran. Detta är mästerlig fulländad dramatik som ingen cineast bör missa, filmkonst av högsta klass.
Hummersoppan serveras och Christian reser sig för att hålla sitt tal, ett tal som ingen hade räknat med, där Christian anklagar sin far för sin tvillingsyster Lindas självmord och berättar hur fadern förgripit sig på dessa två under deras barndom. Några sätter soppan i halsen, andra reagerar knappt och festen fortsätter som vanligt. Gång på gång försöker Christian få festdeltagarna att inse den dystra sanningen, men syskonen Michael och Helene försöker tysta ner det hela samt den likgiltiga modern Else. Men till slut raserar även deras förljugna verklighet och syndabocken hamnar till slut i skamvrån.
Filmen håller publiken i ett järngrepp och växlar mellan tragik och komedi. Det är filmat med en skakig handkamera enligt Dogma-principen som egentligen förbjuder det mesta inom modern filminspelning som exempelvis ljussättning, musik, studiobyggen o s v. Detta gör att skådespeleriet står i centrum och att det hela känns så verkligt. Skådespelarna är lysande och ter sig obekymrade i närvaron av kameran. Detta är mästerlig fulländad dramatik som ingen cineast bör missa, filmkonst av högsta klass.
Skriv kommentar till “Festen”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.





Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl