Fearless berättar den sanna historien om Huo Yuanjia, en kung fu och stridskonstens mästare som levde ett relativt kort liv under sent 1800-tal fram till 1910. Huo Yuanjia var med och grundade Chin Woo Athletic Association, en stor stridskonstskola belägen i Shanghai. Det här är berättelsen om hans liv och uppvaknande. Ett uppvaknande från en mästare med absolut inställning på att vinna allt men hans tunnelseende leder till att han förlorar allt det verkliga, det familjära, kärleken. Kvar står till slut en ensam mästare utan familj och utan framtid.

Ronny Yu har med Fearless haft vett nog och lämna sin smått tragiska Hollywoodkarriär (mannen ligger bl.a. bakom filmer som Freddy vs Jason och 51st State) för att komma tillbaka till gamla trakter, detta trots att filmen faktiskt är en samproduktion med USA. Ronny Yu har inte gjort sig känd för att göra de mest tänkvärda filmerna och med Fearless gör han heller inte sina inbitna fans besvikna. Problematiken i Jet Lis karaktär känns ibland löjeväckande enkel. Hans uppvaknande från att ha varit en stridsmaskin med sikte inställd på vinst till en kung fu-mästare med harmoni och livsbejakande mentalitet förklaras i filmen med att han kommer ifrån sina problem ett tag, kommer ut på landet och lär sig ett och annat. Detta för att sedan återvända och göra upp med sitt förflutna.

Stundtals känns det riktigt fantasilöst från Jet Lis sida som mest verkar gå runt och invänta nästa stridscen. Just detta kan jag medge är filmens behållning. Man fascineras över variationen och fantasin i möten mellan Huo Juanjia och hans alla utmanare. Jag sitter också och funderar på hur gammal Jet Li har kommit att bli. Mannen är över 40 men det märks inte för fem öre, han rör sig med en tjugoårings smidighet och duckar inte för de mest hisnande stridskonsttricken. Det är riktigt snygg koreografi men filmen lutar sig tillbaka på just detta med sitt övertydliga budskap och sina enkla karaktärsstudier. Dock är slutet oväntat bra. Vad Ronny Yu inte verkar ha lärt sig är att ska man göra kung fu-action med substans så finner man enklast inspiration från Kurosawa, något som både Yimou Zhang och Ang Lee hade förstått. Jag ska inte jämföra Fearless med vare sig Hero eller Crouching tiger, hidden dragon för även om alla tre filmerna grundar sig i samma tusenåriga kinesiska berättartradition (Wuxia) om den ensamme heroiske krigaren så är de inbördes väldigt olika filmer. Vad man däremot tydligt kan se är att Ronny Yu inte lever upp till den image som filmen vill ha. Filmen i sig vill gärna jämföra sig med sina föregångare, den försöker bli ett historiskt epos men blir bara sämre vid liknelse. Försök istället att se Fearless för vad den faktiskt är, en rafflande eskapad med schysst kampsportskoreografi.