En grånande fader. Tre bröder, varav två ligger i fejd. En hjärtklappning. Ett gyllene tillfälle att stärka banden. Leo försöker verkligen. Trots att David och Max, hans två äldsta söner, inte har talar med varandra på fem år lyckas han lura dit dem båda, samt sin yngste son Simon, till sin födelsedagsmiddag. Det slutar givetvis på ett katastrofalt vis. Så när Leo kort därefter drabbas av hjärtklappning och tvingas till sjukhuset för observation, tar han tillfället i akt att utnyttja läget i det godas intresse. Han tutar i Max och David att han är endast har ett par veckor kvar innan en livshotande operation väntar, och ber dom följa med på vad som mycket väl kan bli hans sista resa. Och destinationen? Quebec, där knölvalarna finns - en idé han fått av att se en naturdokumentär endast sekunder innan en av hans söner kommer in i sjukhusrummet. Sagt och gjort - efter en inledande tvekan från bröderna, och en eller två strategiskt placerade och samvetsfyllda skuldpåpekningar från deras fars sida - bär det av mot Kanada.

Det som sedan följer är en kombination av feelgood-rytmik och lösningen på den klassiska, dysfunktionella familjens problem. Klassiska, franske skådespelaren Philippe Noiret gör ett ömsint och underhållande porträtt av den gamle räven, som sakteliga börjar inse varför hans söner endast besöker honom en gång i halvåret, men vars innersta önskan är att se dem bli vänner igen. De tre bröderna, alla välspelade med sina egna små välplacerade karaktärsdrag, gestaltade av Charles Bering, Bruno Putzulu och Pascal Elbe, utgör ett bra komplement till både varandra och sin far. På manussidan finns det måhända en viss förutsägbarhet i historien, men den innehåller samtidigt tillräckligt många fina karaktärsögonblick, och faktiskt både två och tre dramatiskt överraskande moment för att inte sjunka ner i slentrian-feelgoodsträsket. Father & sons är en charmerande liten historia om det som är viktigt i livet, ackompanjerat av komisk musiksättning och stabil cinematografi. Ett måste att se, i alla fall minst en gång i livet - men gärna lite oftare än så också.