Regissören Stanley Kubricks sista film, ”Eyes Wide Shut”, handlar om en läkare som en kväll beger sig ut på en farlig resa som tar honom in i ett hemligt slutet sällskap. Det blir en kväll som kommer att förändra hans liv.

Stanley Kubricks meritlista är inte särskilt lång eftersom han var extremt noggrann med att få göra sina filmer precis på det sätt han föreställde sig dem och kunde därför göra om en scen väldigt många gånger innan han blev helt nöjd. Det tog över ett år innan ”Eyes Wide Shut” var klar vilket är längre än andra vanliga filmer. Det är ändå en imponerande lista över filmer som han gjort – ”2001”, ”Spartacus”, ”The Shining” och ”Full Metal Jacket” som är dem som jag ser som höjdpunkter i hans karriär. En karriär som alltså slutade med ”Eyes Wide Shut”, vilket gör det lite svårt att bedöma filmen objektivt. Antingen så bedömer man filmen rakt av som den är (vilket nog är det enda rätta) eller också ser man det som slutpunkten på en filmregissörs liv och då kan det kännas fel att låta Kubricks karriär sluta med en flopp.

Det är det nog ingen risk för det är inte någon direkt dålig film även om jag inte fastnade för den. För det första är den ju faktiskt för lång. Vid vissa delar i filmen känner man att man har suttit ett bra tag och då är det ändå mycket kvar. Då känns det att filmen är lång och lite långsam men det är ändå bara vid några få tillfällen och är ingen känsla man har genom hela filmen, som tur är.

Skådespeleriet är mycket bra genom hela filmen. Tom Cruise är mycket bra i sin roll som läkaren. Fast jag hade nog förväntat mig att Nicole Kidman skulle vara med mycket mer i filmen än vad hon var. Det är mest Tom Cruise i filmen - han är med i nästan varenda scen. Kanske är det några bitar i handlingen och dialogen som kändes fel och inte riktigt flöt på som det nog var tänkt men det är nog bara något man kan anmärka på om man vill vara petig.

Musiken är ju nästan ett kapitel för sig. Då tänker jag främst på dels den mycket mörka och ödesmättade musiken som spelas under akten i det hemliga sällskapets träff och dels på det lilla pianostycke som används för att ge en krypande känsla när Cruise är ute och går i stan och förföljs av en man. Under mötet så spelar en pianist ett musikstycke som skulle kunna vara skapat i underjorden. Att det sedan "ackompanjeras" av ledarens kraftiga slag med en käpp gör att man faktiskt känner lite obehag och en kuslig känsla i ryggen.

Och det lilla pianostycket är lika enkelt som briljant. Ett fåtal pianonoter som spelas högt och entonigt ger en skrämmande känsla och förhöjer den mystiska stämningen i scenen där musiken förekommer. Det påminner starkt om John Carpenters kända musikbit som han skrev till rysarklassikern Halloween. Och där, liksom i ”Eyes Wide Shut”, så fungerar det perfekt.

Trots att det mesta i filmen fungerar och är av hög klass så fungerar det tyvärr inte på mig. Jag tyckte att filmen var för lång och engagerade mig inte riktigt som jag hade förväntat mig med de förutsättningar som den hade. Kanske är filmen mycket bra, kanske mästerverk, för dem riktiga Kubrick-älskarna (som jag inte tillhör) och det finns nog dem som kan se stora kvalitéer i filmen men jag har svårt att höja den till skyarna för jag blev ärligt talat besviken av den.